Jennifer Niven – Vända världen rätt

Romantiken som uppstår när en ansiktsblind kille och en tjock tjej möter varandra.

Titel: Vända världen rätt (original Holding Up the Universe)
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 456
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
“Tänk om alla i hela världen var ansiktsblinda? Då skulle det finnas hopp för de alldagliga. Ingen skulle någonsin säga: ”Hon är söt för att vara tjock”, för utseendet skulle inte vara viktigt längre. Skulle folk fortfarande bry sig om ifall man var överviktig eller för smal? Lång eller kort? Kanske. Kanske inte.”

Jack är ansiktsblind. Han känner inte igen någon, inte ens sina egna bröder, och kämpar hårt för att hålla det hemligt. Libby är stark, rolig och älskar att dansa. Men andra människor verkar bara se hennes yttre, hennes övervikt, som om det är det enda hon är. När Jack och Libby möts förändras allt.

 

Tycke:
Jag har läst All the Bright Places (sv. Som stjärnor i natten) som jag tyckte väldigt mycket om. Mina förväntningar på denna bok är höga och kanske är det därför jag är lite besviken på den.

Jag älskar att huvudrollerna i denna bok är lite udda, Jack är ansiktsblind och Libby har en gång varit landets tjockaste tonåring. Båda två är superintressanta men detsamma kan jag tyvärr inte säga om romansen mellan dem som för mig aldrig slog gnistor. Det kändes som att de plötsligt föll för varandra trots att de knappt kände varandra.

Jacks ansiktsblindhet är något som fångade mig, jag tror nämligen att jag har en lätt sväng av det själv. Så länge jag kan minnas så har jag haft svårt för att känna igen personer jag har mött ett fåtals gånger såvida de inte har ett utmärkande attribut. Det är inget som egentligen stör mitt vardagsliv förutom att det ibland kan bli pinsamt när jag presenterar mig själv för människor som jag redan har träffat och snackat med flera gånger. Eller i jobbsammanhang där jag ska leta efter en person som jag har träffat lite kort i en sal med tjugo okända personer (slutade med att jag ringde person och kollade vem som plockade upp mobilen).

Med det sagt så förstår jag verkligen inte hur Jack kan ha dolt sin sjukdom för sin familj. Hur kan föräldrarna inte ha märkt något? Det är här som jag tycker boken brister i trovärdighet och för mig är det tyvärr ett stort minus.

Karaktärsmässigt så uppskattar jag att Libby är så stark trots alla nervärderande blickar och kommentarer om hennes kropp. Jack är faktiskt ganska feg, han gör så mycket dumt för att låtsas att han är normal. Språkmässigt är boken fantastisk. Tycker också att det är roligt att författaren inte drar sig för att visa sin kärlek för To Kill a Mockingbird och Supernaturals.

Kort sagt, intressant koncept och vackert språk, men romansen och trovärdigheten fungerar inte för mig. Jag gillar den men All the Bright Places är fortfarande min favoritbok av Niven.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Med risk för att vara fördomsfull och okänslig, men jag förstår inte vad Libby menar när hon säger att det inte är pappans fel. Det är väl pappan som köper mat åt henne när hon blev för tjock för att lämna hemmet? Borde han inte ha sökt hjälp åt sin dotter tidigare och inte väntat så länge?

+ Språk
+ Koncept
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Libby
Bästa scen eller del: Hos sjukhuset.

Rekommenderar för:
Om du vill läsa om tonåringar med problem som blir kära i varandra.

 

 

Att möta sin kärlek när man håller på att begå självmord

En bok som krossade mitt hjärta

Titel: All the Bright Places
Författare: Jennifer Niven
Sidantal: 388
Utgivningsår: 2015

Handling:
Theodore Finch är pojken som är besatt av döden och samlar på information om olika sätt att dö på. Violet Markey är flickan som förlorade sin älskade syster i en olycka. Båda två går på samma skola, och båda två funderar på att hoppa från skolans torn samma dag. Egentligen är det Finch som hindrade Violett från att ta livet av sig själv, men eftersom deras status i skolan är som de är så tror alla att det är Violette som har räddat Finch. Och Finch fortsätter att hjälpa Violette att bearbeta sin sorg. Vad som början är ett skolprojekt utvecklas till något mycket större. Kan de tillsammans hjälpa varandra att hitta tillbaka i livet innan mörkret kväver deras livsgnista?

Tycke:
Jag vet inte ens hur jag ska börja på den här recensionen. Visst har jag hört massor av goda ord om boken, men jag hade ingen aning om att berättelsen skulle beröra mig så mycket.

All the Bright Places börjar precis som vilken contemporary som helst, eller ja, kanske inte vilken som helst men den kändes ganska vanlig med en tjej och en kille, båda med tragisk bakgrund, som blir kära i varandra. Helt ärligt talat så trodde jag att det var ännu en överhypad bok för jag fastnade inte för karaktärerna förrän efter halva boken. Sen började den bli riktigt intressant och de sista 50 sidorna… åh gud, jag tror inte att jag har gråtit och blivit så berörd av en bok sedan The Fault in Our Stars.

När det kommer till karaktärerna så är Finch favoriten. Jag gillar hans överdrivenhet, hans tankar och att han (för det mesta) är väldigt omtänksam. Dessutom är det ett plus att han inte bryr sig om vad andra tycker. Violet är hans raka motsats och det bästa med henne är att hon är så trovärdig. Det är så lätt att relatera sig till henne även om jag inte har samma bakgrund som henne.

Handlingen är helt klart det bästa med boken, början och mitten är ganska långsamma men slutet, herre gud alltså, slutet är brutalt! Det är så mycket känslor involverade att mina ögon tårades konstant. Om det är av glädje eller sorg tänker jag inte säga men jag kan säga att jag var helt utmattad när sista sidan vändes. Och sedan låg jag sömnlös i sängen i ett par timmar för jag kunde inte släppa tankarna på boken. Låt er inte luras av första halvan av boken, den är så mycket mer än en vanlig tonårskärleksroman.

All the Bright Places är en bok som man inte bör veta så mycket om innan man så därför tänker jag inte berätta så mycket mer om den. Gör er själva en tjänst och läs den! Och läs absolut inte spoilerdelen om ni inte har läst boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Finch begick självmord!!!  Åhh, jag var så orolig för honom men jag hoppades hela tiden att han skulle klara sig. Sen när tredje delen började och bara bilden på blomman fanns kvar kände jag en klump i magen. Till och med när Violett hittade hans kläder så hoppades jag på att hon skulle hinna rädda honom. Men åhh, mitt hjärta bara brast. Och sen krossades den igen när Violett följde hans ledtrådar och besökte platserna. Alltså när hon hittade hans kärleksbrev till henne i kyrkan, jag fick ont i kroppen av gråtattackerna.

• Jag tycker så synd om Finch samtidigt som jag är arg på honom. Förstår han inte vad han utsätter sin familj och Violett för? Varför vägrar han att ta emot hjälp? Åhh, Theodore Finch, du krossar mitt hjärta.  

• Det är även så synd om Violett som fick uppleva två dödsfall så nära inpå varandra, båda med personer som stod henne riktigt nära. Tycker att Violetts föräldrar borde ha varit mer toleranta mot Finch, det var han som gjorde att Violett vågade åka bil igen!  Sen tycker jag som Violetts föräldrar att Finchs mamma borde ha sökt hjälp tidigare. Hon måste väl ändå ha märkt att sin son ibland bosätter sig i garderoben? Men samtidigt så fattar jag att det inte blev prioriterat med tanke på deras familjsituation. Det känns som att mamman är fullt upptagen med att hålla ihop sig själv och familjen för att kunna fokusera på Finch.

• Önskar att man fick veta vad Finch kände och upplevde under de dagarna han var borta. Men då skulle man inte ha upplevt samma oro och ovisshet så på ett sätt är jag glad att författaren har valt att inte berätta om dem.  

Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Handling: +1
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Theodore Finch
Bästa scen eller del: De sista 50 sidorna.
Minnesvärt citat: The thing I realize is, that it’s not what you take, it’s what you leave.

Rekommenderar för:
Vill ni bli berörd av en bok så läs den här.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha mycket action och spänning genom hela boken.

Betyg: 8,5/10