Mini-rec: Ibland bara måste man bara fråga Dracula

Titel: Ibland bara måste man (eng. Boy meets boy)
Författare: David Levithan
Sidantal: 246
Utgivningsår: 2007 (original 2003)

Omdöme:
Fia har ju tidigare recenserat den och hon tyckte om den vilket gjorde mig nyfiken. För ett par veckor sedan läste jag Jag, En och gillade den riktigt mycket. Nu efter att jag har läst Ibland bara måste man gillar jag Levithan ännu mer!

Den här boken är bara så himla mysig. Jag skulle väldigt gärna gå på samma skola som Pauls och hans överdrivna kompisar. Den enda karaktären som känns normal är Tony och mitt hjärta lider verkligen med honom, det kan inte vara lätt att ha så religiösa föräldrar när man är homosexuell. Fastnade varken för Pauls kärleksbekymmer eller handlingen men humorn, språket och de härliga karaktärerna fick mig att läsa ut boken i ett enda svep. Början fick mig att brista ut i skratt och slutet fick faktiskt mig att fälla en tår. För mig är det ett bevis på en bra bok.

Läs även Fia Filurs recension.

Betyg: 7/10

__________________________________________________________________________

 Titel: Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 250
Utgivningsår:2012

Omdöme:
En ganska typisk Lindbäck bok, mys, vardagsproblem och en väldigt bra berättarröst. Kan verkligen förstå varför John känner sig som han gör när hans föräldrar flyttar ifrån varandra samtidigt som hans bästa kompisar blir ihop och han själv vet inte längre var någonstans han passar in. Tror att många kan känna igen sig i hans situation på ett eller annat sätt. Tycker dock att bikarakäterna inte är så minnesvärda och det händer egentligen inte särskilt mycket i boken.

En kort och mysig bok som man läser ut på ett par timmar. Kan vara skönt med lite omväxling bland alla mörka dystopier och ”rädda-världen”-böcker som jag vanligtvist läser.

Betyg: 6/10

__________________________________________________________________________

Titel: Dracula
Författare: Bram Stoker & Micheal Mucci
Illustratör: Ben Caldwell & Bill Halliar
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2008

Omdöme:
Gillar verkligen tecknarstilen och färgsättningen men däremot är handlingen lite svår att följa med i. Nu har jag inte läst boken Dracula så jag vet inte hur väl seriealbumet följer originalberättelsen men vad jag har hört så ska de vara väldigt lika. Jag kan tänka mig att man kommer att gilla det här seriealbumet mer ifall man redan har läst boken och kan koncentrera sig på att uppskatta illustrationerna istället för att försöka koppla samman handlingen i huvudet. Är nu i alla fall rätt sugen på att läsa Dracula. 

Betyg: 5,5/10

 

Killar har också känslor

Trött på läsa om tjejer som gråter över ett tragiskt förhållande? Här kan du läsa om en kille istället. 

Titel: Saker som aldrig händer
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 255
Utgivningsår: 2009

Handling:
Allting börjar gå snett för Andreas när hans mamma flyttar till Stockholm och han hamnar hos sin pappa i Umeå. Det var åratal sen sist han bodde där och när han träffar sin gamla bästis och nuvarande granne, Erik, blir det bara pinsamt. Han har i alla fall Hanna, världens bästa flickvän, tror han i alla fall. Men Hanna visar sig inte alls vara den älskvärda flickvännen och hans vänner visar sig inte vara så pålitliga. Som tur finns ju Erik, han som kommer förbi och undrar hur det är med Andreas, han som ställer upp för Andreas när ingen annan bryr sig.

 

Omdöme:
Av någon anledning tycker jag att det är jättesvårt att skriva recensioner om Lindbäcks böcker utan att spoila. Jag ska försöka hålla mig men läs på egen risk (slutet ska jag inte avslöja i alla fall).

Det är uppfriskande att läsa från en killes PoV och även om jag stundtals tvivlade på trovärdigheten så tycker jag att det funkar bra. Jag är skeptisk till att en kille bryr sig så himla mycket på vad andra tänker om honom men jag kanske bara är fördomsfull?

Andreas är en bra och sympatisk karaktär men han deppar en aning för mycket. Hans humör är som en berg och dalbana och varje gång jag trodde att åkturen var slut så blev det ett varv till. Erik är den solklara favoriten hos mig. Snygg, rolig och smart, kan det bli bättre? Kontrasten mellan honom och Andreas är toppen och deras snabba dialoger är hur roliga som helst. Scenerna med bara dem är de bästa i boken.

Och här kommer pyttelite spoiler som egentligen inte är spoiler, men det kan ju finnas känsliga personer. Alla ni som känner er träffade kan hoppa till sista stycket nu 🙂

Halvvägs in i boken fick jag väldigt starka shounen-ai-vibbar. För er som inte vet vad det är så är det en genre inom manga/anime som handlar om romantiska förhållanden mellan unga killar. Jag trodde att Erik var bög efter cirka 1/3 av boken och ett tag trodde jag att Andreas skulle bli det också. Jag bara väntade på att de skulle börja hångla upp varandra hehe. Jag skulle lätt ge boken mer poäng om det hade hänt, vilken kul utveckling det skulle vara.

På det hela taget tycker jag att det är en bra och väldigt mysig bok, slutet blev lite segt och någonstans på vägen så tappade jag den röda tråden (ni som läste ”spoilerdelen” vet varför).

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5

Betyg: 7,5/10

 

Det går att börja om på nytt

Betyder en ny stad ett nytt liv?

Titel: Tänk om det där är jag
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 224
Utgivningsår: 2009

Handling:
Agnes har alltid varit den tysta flickan i skolan som ingen märker. När hennes familj flyttar till Umeå ser hon det som en chans att börja om på nytt. Hon ska skaffa sig massor av nya vänner och bli en av de populära tjejerna. Nya kläder, nytt smink och en ny gladare personlighet. Och det funkar! Inga av hennes nya vänner tittar konstigt på henne eller säger taskiga saker, men varje dag är en kamp, och Agnes lär sig att det inte alltid är lätt att låtsas vara någon annan.

 

Omdöme:
Här har vi en bok som fick mig att småle genom hela läsningen. Jag gillade den här mycket mer än Min typ brorsa som jag läste ut förra veckan. Agnes är rolig och Adam är bara så mysig, man blir nästan lite småkär i honom 🙂

Agnes är ensam berättare vilket jag uppskattar, jag älskar hennes berättarröst och hon känns verkligen levande. Jag har läst två böcker av Lindbäck och från början var jag glad att Agnes är lugnare och skiljde sig från tjejerna i de andra böckerna. Men efter cirka halva boken var hon exakt som dem och jag är lite kluven över vad jag egentligen tycker. Det är lite tråkigt att karaktärerna känns upprepande men å andra sidan så älskar jag fullkomligt den explosiva berättarrösten. Som sagt, jag kan inte bestämma mig om det är bra eller dåligt, förmodligen så lutar det sig åt bra-hållet.

Det enda negativa jag har att säga om boken är att Agnes inte alls var lika blyg som jag hade förväntat mig. Hon pratar, skojar och tar plats i samtalen. Visst, hon tänker mycket på det men det ibland så kändes det som att hennes osäkra tankar och handlingar är två skilda saker.

Jag undrar om det finns ett dolt budskap i berättelsen om att man aldrig blir nöjd med det man har. Först var Agnes nervös och blev superglad bara någon pratade med henne och ville vara med henne. När det blev en självklarhet gick hon vidare till att vilja ha en kille och satsade hårt på det. När det inte gick så bra blev hon ledsen och mådde inte bra, hon verkade totalt glömt bort att bara för några veckor sen så blev hon överlycklig över att folk ville vara hennes kompis. Och det är väl den trista sanningen, man uppskattar alldeles för sällan det man redan har utan vill ständigt ha mer.

Sammanfattningsvis är den här en feel good-bok och jag kände mig glad när jag hade läst ut den. Den är kort, snabbläst och perfekt att läsa i soffan/sängen medan regnet smattrar mot fönsterrutorna.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5

Betyg: 7,5/10

 

Vad gör man när man blir kär i sin låtsasbror?

Är det så tabu att bli kär i sin låtsasbror egentligen? Det är inte så att man är släkt på riktigt. 

 

Titel: Min typ brorsa
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 253
Utgivningsår: 2008

Handling:
Nina är den söta flickan som alla vill bli kompis med. Daniel är den snälla och smarta killen som spelar shack på fritiden. När deras föräldrar flyttar tillsammans ändras bådas liv. De blir låtsassyskon och börjar i samma gymnasieklass. Nina känner sig utanför i klassen och Daniel känner sig utanför i hemmet. Så småningom lär de känna varandra och fyller ut varandras tomhet.

 

 

Omdöme:
Okej, jag har verkligen försökt skriva ett omdöme som inte innehåller några spoilers men det går bara inte. Så jag varnar redan nu att nedanstående text innehåller lite spoilers, inget som är avgörande för handlingen men om du är jättekräsen och tänker läsa boken så bör du nog hoppa ner till sista stycket nu.

Jag känner mig lite lurad av den här boken, nej, om sanningen ska fram så känner jag mig väldigt lurad. Av baksidetexten tolkar jag det som att Ninas och Daniels kärlek är fokusen i berättelsen, detsamma gjorde prologen som visar en hångelscen mellan dem. MEN, det visar sig inte stämma alls. Större delen av berättelsen, si sådär 75%, handlar om hur de anpassar sig till deras nya gemensamma familj, klass och kompisar. De blev inte kära förrän i de sista kapitlen, vilket är enligt mig alldeles för sent.

Hade det inte varit för prologen och baksidetexten så skulle jag inte ha anat att Nina och Daniel ska bli kära i varandra, inte ens efter halva boken. Tycker att det är riktigt smart gjort av Lindbäck att ge läsaren en förhandstitt i prologen, trots att jag tyckte att boken var tråkig på ett par ställen så läste man ändå vidare för man vet att något riktigt saftigt kommer att hända.

Jag gillar att man läser både från Daniels och Ninas PoV, man har bra koll på vad som händer och saker som är oförklarliga för Daniel eller Nina är uppenbara för läsaren. Jag tycker dock att deras röster är lite för lika, båda är ironiska och stundtals hysteriskt roliga. I vissa kapitel märker man tydligt i vems huvud man befinner sig men ibland när båda vistas tillsammans så måste jag tänka efter för att veta vems tankar det är som jag läser. Jag har bara läst en bok från Lindbäck tidigare, Välkommen hem (som jag gillar väldigt mycket), och jag tycker att Nina och Sara är superlika. Båda har en väldigt explosiv röst, och det är också en av de sakerna jag älskar mest i boken.

Både Nina och Daniel är trovärdiga karaktärer, Jag gillar speciellt den delen om att Nina alltid är bland de sista som går in i klassrummet så att hon kan välja var hon ska sätta sig, för det är ju pinsamt ifall hon sätter sig ner först och ingen vill sitta bredvid henne. Det är sådana saker som jag tycker ger liv åt karaktärerna och det finns massor av dem.

Slutet, herre gud, vad är det för slut? Den slutar ju när det börjar bli spännande. Jag vill ha mer! Ge mig fortsättningen!

Slutordet är att denna är en trevlig och lättsam bok och passar vuxna minst lika mycket som ungdomar. Jag hade alldeles för höga förväntningar och tycker inte att boken höll vad den lovade. Men det är ändå en intressant historia.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Språk: +0,5
Slutet: -0,5

Betyg: 6,5/10

 

Hur blir man kompis med en kille man har dumpat?

Och hur fortsätter man att vara bästis med dennes syrra?

Titel: Välkommen hem
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 345
Utgivningsår: 2011

Handling:
När Sara kommer tillbaka till Luleå efter ett gymnasieår i London hoppas hon att Mattias, den före detta pojkvännen, har förlåtit henne. Men trots att de en gång har varit bästa vänner så undviker han henne som pesten, detsamma gör hans syrra som också är (eller var) en av Saras bästisar. Sara känner sig sårad och för att tänka på något annat så bestämmer hon sig att testa på jujutsu. Det visar sig att hennes nya störiga granne Adrian också går där, och efter ett tag inser Sara att Adrian inte alls är så dålig som hon föreställt sig. Han är nästan pojkvänsmaterial, problemet är bara att han redan verkar ha en flickvän.

 

Omdöme:
Vilken berättarröst! Jag har läst många böcker men det är sällan jag har stött på en lika energisk, glad och rolig berättarröst. Man kan riktigt följa tankegångarna hos Sara och flera gångar har hon fått mig att brista ut i skratt. Det är omöjligt att inte tycka om Sara när man är i hennes tankar. Men när man tar en paus från läsandet inser man att Sara egentligen är egoistisk. Hon vill att alla ska tycka om henne och undviker konfrontationer. Det var hon som dumpade Mattias men hon förväntar sig att han ska ha förlåtit henne och hon blir både sur och sårad av utfrysningen. Så fort hon ser honom med en tjej blir hon svartsjuk och arg. Visst kan jag förstå henne, men jag önskar att hon är lite starkare och inte inbillar sig så mycket om vad folk tror om henne.

Som sagt är Sara är älskvärd karaktär under tiden man läser boken. Jag älskar att hon ser det som en personlig utmaning att få folk i hennes sällskap att skratta. Även om det aldrig sades rakt ut i boken så kunde man läsa mycket mellan raderna. I vanliga fall gillar jag inte att engelska uttryck blandas med i den svenska texten men här fungerar det alldeles utmärkt. Mixen av språk förstärkte bara Saras utlandsvistelse och gjorde hennes röst ännu mer trovärdig.

Humorn är helt underbar. Man kan känna igen sig i flera av situationerna och det blev många leenden och skratt under läsningens gång. Något jag tyckte var extremt roligt var att Sara tyckte att dialogerna i språkböcker är så konstiga, haha, jag och en kompis hade nästan exakt samma diskussion när vi gick i gymnasiet. Bara en sådan sak fick mig att le i flera minuter.

Handlingen tycker jag också är intressant. Jag har läst för många böcker där det är tjejen som blir dumpad så denna kom verkligen som en frisk fläkt. Kul att det är tvärtom. Det enda negativa jag har att säga om boken är att jag saknar karaktärsutveckling, plus att Sara velar alldeles för mycket i slutet. Jag hade gärna velat se mer av Mattias också, man kunde ju ana varför han betedde sig som han gjorde och vad han egentligen kände för Sara, men man fick aldrig någon riktig bekräftelse.

Denna är den första boken jag har läst av Johanna Lindbäck och jag ska definitivt läsa mer av henne. Faktum är att jag redan har skaffat hem 3 av hennes andra böcker.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Humor: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Betyg: 8/10

 

Gästinlägg: Deppigt och svårt, äkta och underbart

Om kärlek, vänskap, tillit och svek. Och om saker som aldrig händer.

 

Titel: Saker som aldrig händer
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 254
Utgivningsår: 2010

Handling:
När Andreas mamma får jobb i Stockholm flyttar han hem till sin pappa och barndomshemmet. I grannfamiljen finns Erik, killen som en gång var Andreas bästa kompis men som han aldrig träffar längre. Men så händer saker som Andreas aldrig tänkt sig, flickvännen Hanna glider ifrån honom och polarna sviker, och han börjar trevande umgås med Erik igen.

 

Omdöme:
Det här är den första boken av Lindbäck jag läser och min spontana reaktion är att jag måste läsa fler! Eftersom målgruppen är ung blir jag positivt överraskad av djupet och tycker att känslorna kring en varaktig relation och uppbrottet kring den hanteras med trovärdighet. Jag gillar att det här inte är en första-gången-bok. Istället är det trean på gymnasiet, berättat ur en killes PoV och det är ett stabilt förhållande och en stark självklar kärlek mellan Andreas och Hanna, eller är det inte det? Rätt tidigt har jag läget klart för mig och även om jag ibland irriterar mig på Andreas passivitet och ovilja att prata med sin flickvän (vilket jag tycker är typiskt manligt) så förstår jag honom. Det som sedan händer är kämpigt, deppigt och svårt, men jag njuter hela vägen för att det känns så äkta. Jag kan tänka mig att det är just på det viset med motstridiga känslor fram och tillbaka.

Andreas sökande efter sig själv leder honom till en nygammal vänskap, Erik. Andreas pendlar ganska länge på botten, men då finns Erik där och hjälper till att fiska upp honom. Det känns trevligt att för omväxlings skull följa en kille som tvingas gå igenom de grejer som Andreas gör, ofta tycker jag nämligen att det är tjejer som står för deppandet. Språket flyter på lätt och ledigt, kryddat med subtila ledtrådar, och trots att boken inte är speciellt lång så tycker jag att mycket blir sagt i den. Önskar mig lite mer action i mitten, och kanske, kanske hade jag velat stoppa in slutet lite tidigare i boken så att den kunde ha fortsatt lite till. För när jag har läst klart så känner jag mig inte riktigt ”färdig” med karaktärerna och skulle gärna läsa lite mer. Det här är en bok jag stänger med en tomhetskänsla i hjärtat, och för mig är det kännetecknet för en bra bok.

Citat:
Han visste ju att pms var totalförbjudet att nämna som orsak till något, men det kändes nästan som att hon haft konstant mastodont-pms i en hel månad.

Språk: +1
Handling: +0,5
Karaktärer: +1
Trovärdighet: +1

Slutbetyg: 8,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.