En Gudinna blir en Nemesis

När ens gudomliga släktingar kommer tillbaka så är det mycket som kan bli fel… 

Titel: Nemesis (eng. Goddess)
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed #3
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från föregående delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Helenas kamp är långt ifrån över. Även om hon har lyckats befria erinnyerna och lyft förbannelsen över ättlingarna så står de nu inför något långt farligare – Olympens gudar är inte längre fängslade och de ställer till med kaos i världen. Samtidigt undrar alla över vem som är den onda Tyrannen som nämns i profetian. Ödesgudinnorna gör allt för att den blodiga historien ska upprepa sig men Helena och hennes gäng tänker göra allt för att stoppa dem. Frågan är bara hur de kan slåss mot ett gäng grymma gudar…

Tycke:
Hittills så har jag tyckt om både första och andra boken i Starcrossed-serien och med tanke på att flera har sagt att den här är den bästa boken i serien så hade jag givetvis rätt så höga förväntningar när jag började läsa. Och till en början så var den bra, handlingen var spännande, det var kul att komma tillbaka till ön Nantucket och träffa alla karaktärerna igen.

Sedan gick det tyvärr bara utför. I samband med att fler karaktärer dök upp och Helena började få flashbacks från sina tidigare reinkarnationer så började jag att få väldigt svårt att hålla reda på namnen, vem som tillhörde vilken ätt samt vem som var vems reinkarnation. Det är även en massa hopparande av karaktärer och insta-love så det ryker om det. Nåja, insta-love kanske det inte är eftersom karaktärerna har varit ihop i sina tidigare liv, men ändå… allt kändes så pang på. Och nu ska vi inte ens börja prata om alla konstiga personlighetsförändringar som ägde rum.

Handlingen i sig tycker jag är rätt bra och jag gillar Helenas karaktärsutveckling, är dock inte så förtjust i kärleksvelandet mellan henne och Lucas, speciellt när man som läsare redan från förra boken visste att de inte är kusiner. Och helt ärligt talat, hur farligt är det att de är ihop även om de är kusiner? Visst, genetiskt sätt så är det sämre för deras barn men jag tror knappast att det är ett problem med tanke på att de är supermänniskor. Eller är det jag som har missat att det finns något annat skäl till varför de inte kan vara tillsammans?

Slutordet är att jag gillar handlingen men allt runt omkring drar ner betyget. Dessutom så läste jag den här boken under NaNoWriMo så jag avverkade bara 30-50 sidor åt gången vilket ledde till att jag inte riktigt kunde sjunka in i berättelsen. Som sagt så vet jag att många tycker att Nemesis är den bästa boken i serien, men för mig så är så inte fallet.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Bara jag som tyckte att Matt och Claires personlighetsförändringar var drastiska? Matts kunde man ändå förstå men Claire är ju bara konstig.

• Jag har glömt bort Morpheus totalt. Hur blev han och Helena så nära “vänner”? Känner att jag borde ha läst om förra boken innan jag gav mig på den här.

Handling: +0,5
Förvirrning: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Uhm… Morpheus?
Bästa scen eller del: Spoiler [När Helena lurade Zeus]

Rekommenderar för:
För er som vill avsluta serien.

Rekommenderar inte för:
Ni som har glömt vad de föregående böckerna handlade om.

Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)
3. Nemesis (eng. Goddess)

Andra versioner av omslaget

 

Helvetet är ett drömland

Vissa drömmer mardrömmar, andra besöker helvetet. 

Titel: Hades
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed #2
Sidantal: 501
Utgivningsår: 2012

Obs! Handlingen kan inne hålla spoilers från tidigare delar.

Handling:
För att få slut på förbannelsen som erinnyerna har lagt på ättlingarna måste Helena varje kväll färdas till helvetet när hon sover. Trots att Helena vet hur viktigt hennes uppgift är så tappar hon mod när hon vandrar omkring i dödsriket utan mål och dessutom håller på att dö på de mest fasanfulla sätt som finns. När hon är vaken tänker på bara på sin älskade Lucas som hon inte kan vara med. Räddningen kommer i form av Orion, en annan ättling som gör henne sällskap i helvetet. Men tiden är knapp, Helenas kropp blir allt svagare och nya fiender dyker upp. Kommer Helena att klara av sin uppgift innan det är för sent?

Omdöme:
innan jag börjar med recensionen så måste jag säga att jag är imponerad av Bonniers Carlsen som ger ut den svenska översättningen bara en månad efter att boken har blivit släppt på engelska. Verkligen superkul!

Nu till mitt omdöme då, jag gillar Helena och tycker att Hades är ungefär likadan som sin föregångare. Det som är bokens styrka är handlingen och konceptet med den grekiska mytologin. Tycker att delarna i helvetet var de bästa, varje gång Helena vaknade så väntade jag bara på att hon skulle somna så man fick besöka dödsriket igen. Nykomlingen Orion är min nya favorit och jag gillar honom mycket bättre än Lucas som jag tycker är en idiot i den här boken.

På tal om idioter så förstod jag mig inte alls på Jason. Han verkar ju konstant ha humörssvängningar. I och för sig så har ju alla ättlingar väldigt lätt för att bli superarga men Jason är verkligen extrem tycker jag. På det hela taget så tycker jag att karaktärerna är okej, finns några jag störde mig på, finns några jag gillade, men det är ingen som riktigt sticker ut.

En ologisk sak som jag störde mig lite på är sms:andet mellan Helena och Orion. De träffar varandra i dödsriket och när de är vakna så sms:ar de varandra. Även när det gäller superviktiga saker så tar de dem över sms. De blir frustrerade på att den andra inte svarar direkt och sms:bomba varandra.  Alltså seriös, har de glömt bort att man faktiskt kan ringa med en telefon också? Tyckte att det var lite smålöjligt när Helena blev så upprörd och orolig över att Orion inte svarade på hennes sms. Men ring honom då för Guds skull.

Handlingen berättas för det mesta ur Helenas PoV och det tycker jag är bra. Vid några tillfällen så får man även ta en del av andras karaktärers perspektiv och det funkar fint det med. Det som jag tycker är lustig är att boken till den större delen är skriven i 3:e person limiterad. Men då och då smyger det in lite allvetande berättarröst. Tycker att det är konstigt att författaren blandar berättarröster på det sättet, men det kanske är meningen?

Vet att en del tycker att den här serien påminner en hel del om Twilight och visst, det finns en del likheter. Framförallt så tänker jag på att killhuvudpersonen ska lämna tjejen för att skydda henne i hemlighet och tjejen tror att killen gör det för att han inte älskar henne längre. Men som tur så tar romansen mellan Helena och Lucas faktiskt inte så stor plats vilket jag tycker är toppen. Gillar att boken fokuserar rätt mycket på Helenas uppdrag i dödsriket och det är superintressant att läsa om de olika platserna hon besöker.

Tycker ni Helena så lär ni gillar Hades också. Boken slutade väldigt spännande och jag kommer definitivt att läsa den avslutande delen i trilogin när den kommer ut på svenska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Men duh… det är ju inte alls typiskt att Helena och Lucas INTE är kusiner trots allt. Undrar varför man som läsare fick veta det i den här boken medan karaktärerna själva känner inte till det. Nåja, de lär väl få reda på det i nästa bok.

Handling/Koncept: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Orion
Bästa scen eller del: De scener som utspelar sig i helvetet.
Minnesvärt citat: ”Jag är Orion Evander. Överhuvud för Roms Ätt, Arvtagare till  Atens ätt, Tredje ledare för Hybridättlingarna och bärare av Aeneas gyllene gren”, svarade han med djup och myndig röst.
”Oj, oj, oj”, sa Helena sarkastiskt. ”Borde jag falla på knä eller någonting?”

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)
3. Nemesis (eng. Goddess)

 

Gästinlägg: Vacker tjej + snygg kille = dödshat!

I Helena börjar den omöjliga kärleken med mordförsök

Titel: Helena (eng. Starcrossed)
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed 1
Sidantal: 506
Utgivningsår: 2011

*Spoilers kan förekomma*

Handling:
Helena är jättesnygg, men så otroligt blyg att hon får fysiskt ont när hon råkar dra till sig uppmärksamhet. När familjen Delos flyttar till ön får Helena större problem än att försöka låta bli att synas och höras. Så fort hon kommer i närheten av den nye killen Lucas drabbas hon av hallucinationer och starkt hat, och hon försöker till och med att döda honom. Men snart får Helena reda på sanningen om sig själv och hur hennes och Lucas öden redan är sammanlänkade.

 

Omdöme:
Jag öppnade den här boken med medvetet låga förväntningar för att inte bli besviken, och det fungerade faktiskt. Helena var helt okej. Ingen superbra bok, men heller inte superdålig. Styrkan ligger i konceptet. Grekisk mytologi är inget nytt, men jag tycker att författaren har skapat en intressant värld och byggt upp en bra grund för karaktärerna att stå på. Karaktärerna är inte speciellt märkvärdiga, och det är verkligen synd att det känns som att familjen Cullen har bytt namn till Delos. Men ändå, det är trevlig läsning och jag är faktiskt riktigt nyfiken på vem Helena egentligen är, vilka krafter hon besitter, hur hon är kopplad till Lucas och vad som kommer att hända.

Boken började segt med ett starkt mittenparti och ett rätt rörigt slut, språket är hackigt men blir antingen bättre eller så vänjer jag mig. Det som störde min läsning mest var att perspektivet började hoppa mellan alla karaktärer. Till en början är Helena ensam berättare, men snart kastas fler personer in i kompotten och i slutet är det inte ens nya stycken utan jag får reda på alla tankar och känslor oavsett vem det är som berättar. Jag har inget emot PoV-byten om det görs snyggt och känns relevant, men i den här boken känns det som en nackdel. Spänningen sjunker när allting blir för övertydligt. Trots det gillar jag fantasivärlden och är nyfiken på fortsättningen.

Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Jag hade gärna sett mer av tvillingarna Jason och Ariadne
Bästa scen eller del: När Cassandra konfronterar Helena med ett svärd
Minnesvärd citat: Minns inget

Betyg: 6/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension.

Tillägg från Boktycke: Kul att se en recension från dig igen Fia 🙂

 

Månadens bok – Helena (Starcrossed) av Josephine Angelini

Så var det dags för första omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen.

Titel: Helena (eng. Starcrossed)
Författare: Josephine Angelini
Serie: Starcrossed 1
Sidantal: 506
Utgivningsår: 2011

Handling:
Helena är den extremt blyga flickan som mår fysiskt dåligt av uppmärksamhet. I skolan försöker hon alltid smälta in och hålla sig i bakgrunden, men är man galet snygg och har en kropp som en fotomodell så kan det vara svårt. En dag flyttar en ny familj till ön, och när Helena möter Lucas Delos för första gången i skolan vill hon döda honom. Hon förstår inte varifrån hatet kommer, hon vet bara att alla i den nya familjen måste dö.
Så småningom lär sig Helena att familjen Delos är lika omänskliga som hon, och hennes och Lucas öde står redan skrivet i stjärnorna.

 

Karaktärerna:
Det finns många bikaraktärer i boken och de är väl rätt okej allihopa. Jag gillade ingen men störde mig inte på någon heller. Helena som är huvudrollen tycker jag jobbigast av alla. Hon kämpar ju aldrig. Hon har utseendet, kraften och killen utan att behöva jobba för det. Det kanske bara är jag som är avundsjuk men Helena har det alldeles för lätt. Jag vill att karaktärerna ska kämpa mer för att få det de vill ha. Det är coolt att hon har så mycket kraft men hennes pacifism gör henne vek och störig. Det är också irriterande att hon inte har en aning om hur himla snygg hon är och tror att alla killar retar henne när de egentligen bara vill ha hennes uppmärksamhet.

Lucas fick jag inte riktigt någon grep om. Jag tyckte mest att han var creepy i början när han förföljde Helena. Jag förstår att historien upprepar sig men jag kan ändå inte riktigt köpa den plötsliga kärleken som uppstår mellan honom och Helena.

Och Claire, Helenas bästa kompis, hur skum är inte hon egentligen? Innan hon avslöjade att hon redan visste om Helenas hemlighet trodde jag att det här var en seriös bok. Men efter det kapitlet så var jag inte så säker längre.

Berättarröst:
Helenas berättarröst är bra, för det mesta så kände jag med henne och vi stod på samma sida. Jag gillar däremot inte att de blandade in Lucas, Creons och Daphnes PoV i några kapitel. Det kändes som ett billigt trick att skapa spänning. Författaren hoppar liksom lite snabbt in hos andra karaktärer och visar att de döljer något, men avslöjar inte vad. Jag vill hellre ha kontinuerlighet.

Något jag märkte var att i vissa kapitel i slutet så blandades det helvilt. Ena meningen kunde komma från Lucas PoV och i nästa var man hos Helena, sen var man hos Daphne. Eftersom första halva boken följde ”PoV-reglerna” väldigt bra så blev jag förvånad över författaren plötsligt bröt mot mönstret.

Handling/Koncept:
Åh, jag gillar verkligen den omöjliga kärleken mellan Helena och Lucas. Här är det samvetet som hindrar dem från att vara tillsammans. Eller ja, tillsammans får de ju vara, de får bara inte ha sex. Om de ligger med varandra kommer de att starta ett krig, snacka om stort ansvar 🙂

Världen/Miljö:
Jag ser Nantucket som en mysig ö och skulle gärna besöka den. Fantasivärlden i övrigt är helt okej. Jag gillar den grekiska mytologin (yay, Percy Jackson!) och att de är ättlingar till gudarna. Kan dock tänka mig att det är lite jobbigt när så många ser så lika ut. Tänk dig på släktträffen och du har tio kusiner som ser exakt likadana ut, och antagligen så har de samma personlighet också.

Det är många trådar som lämnas lösa och lockar till vidare läsning.

Takten:
Takten är rätt jämn, förutom i slutet då allt kändes hoptryckt. Vissa partier var lite sega men för det mesta så är boken rätt intressant.

Inledning:
Okej skulle jag säga. Jag blev inte supertaggad att läsa vidare men det är bra att man redan efter ett par sidor fick tips om att det är något övernaturligt eller mystiskt med i bilden.

Upplösning:
Snarare än ett slut så tyckte jag kändes som det var inledningen till nästa del i berättelsen. Nästan allt lämnades öppet men Angelini lyckades göra det på ett bra sätt och istället för att bli besviken så blir man istället lockad att läsa vidare.

Språket:
Jag blev faktiskt förvånad över att språket inte var bättre. Jag hittade ett par stavfel (dock är det slarv från förlaget) och det fanns många meningar som känns hackiga. I vanliga fall brukar jag inte anmärka på språk men så fort jag upptäcker något som inte känns rätt så börja jag leta efter mer. För det mesta så flyter språket på bra men jag gillar inte mängden av berättande text och förklaringar. Ibland kände jag mig nästan dumförklarad för boken förklarade saker som man kunde läsa mellan raderna. T.ex. Lucas gjorde så istället för så på grund av blablabla. Och det lustiga är att det berättas från Helenas PoV. Hur kunde hon veta varför Lucas gjorde som han gjorde?

Orimliga saker:
Om jag säger grekisk mytologi, är inte Zeus, Hercules och Olympys det första man tänker på? Eller är det bara jag som har läst för mycket Percy Jackson? 🙂 Hur som helst så blev jag väldigt förvånad när Helena svarade det trojanska kriget när hon blev frågad om vad hon visste om grekisk mytologi. Tillhör det ens mytologi? Är inte det historia?

En annan sak jag fann väldigt konstig är Helenas brist på svartsjuka. Hon är superkär i Lucas men reagerar inte alls, och nu menar jag verkligen inte alls, när han hintar om att han har haft andra tjejer innan henne. Hon tänker inte ens på det fast han nämner det flera gånger. Hur troligt är det? Om man är 17år och kär för första gången så är det väl ganska klart att man blir svartsjuk om ens pojkvän nämner att han har varit med en massa tjejer innan.

Titel och omslag:
Älskar det svenska omslaget, så himla snyggt. De skimrande detaljerna är så fina. Titeln är väl okej, inget som riktigt utmärker sig.

Sammanfattning:
Jag har hört så mycket gott om Helena att jag blev lite besviken. Men låt inte min negativa recension avskräcka er från att läsa den för den är faktiskt inte dålig, den är till och med bra, bara inte så bra som jag hade hoppats på. Det är bara jag som är lite gnällig idag och tar ut det på boken ^^

Tänk att författaren sålde manuset för ett 7-siffrigt belopp. Snacka om att jag är avundsjuk! 🙂

Handling/Koncept: +0,5
Fantasivärld/Miljö: +0,5

Betyg: 6/10

Andra delar i serien:
1. Helena (eng. Starcrossed)
2. Hades (eng. Dreamless)
3. Nemesis (eng. Goddess)