Minirecensioner – Casters, demoner och rekryten

Titel: Beautiful Creatures: The Graphic Novel
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Illustratör: Cassandra Jean
Serie: Caster Chronicles: The Graphic Novel #1
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Fastnade inte för originalboken men gillar mangaversionen mer. Nu är allting mycket mer kompakt så handlingen är mycket mer spännande. Jag tror dock att man kan bli förvirrad om man inte har läst boken innan för allt händer väldigt snabbt. Dessutom så är det en del karaktärer att hålla reda på och de flesta ser tyvärr ganska likadana ut så risken finns att man blandar ihop dem.

Själva ritstilen är okej. Jag gillar hur Ethan är ritad men ingen av tjejerna ser ut så som jag har föreställt mig. Tycker även att tecknarstilen blir för ”skissigt” emellanåt men annars så tycker jag om den. Lyxigt att de första sidorna är i färg också.

Vet inte om det kommer ut en mangaversion av andra boken också men man kan ju hoppas det. Den här var i alla fall helt perfekt för att friska upp minnet av vad som har hänt i den första boken. Rekommenderas ifall du gillar Beautiful Creatures och manga.

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 6,5/10

________________________________________________________________________________

Titel: The Amulet of Samarkand
Författare: Jonathan Stroud
Illustratör: Nicolas Chapuis
Serie: The Bartimaeus Trilogy: Graphic Novel #1
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2010

Tycke:
Den här var ingen höjdare tyvärr, gillar inte alls ritstilen och Nathaniel ser inte ut att vara en 10-12åring. Dessutom så tycker jag att handlingen är förvirrande trots att jag har läst boken (var dock ett bra tag sen). Bra att alla sidor var i färg men det var väl det enda som var positivt med boken.

Läste bara ut den för att den var kort och gick snabbt att läsa klart. Texten är dock väldigt liten så man fick anstränga ögonen. Vet inte om det kommer en fortsättning men jag kommer inte att läsa mer av den grafiska roman, ska hellre satsa på att läsa de riktiga böckerna.

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 2/10

________________________________________________________________________________

Titel: The Recruit: The Graphic Novel
Författare: Robert Muchamore
Illustratör: John Aggs
Serie: CHERUB The Graphic Novel #1(?)
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013

Tycke:
När jag tittade på framsidan så gillade jag verkligen inte tecknarstilen… och James ser snarare ut som en tjugoåring än en tolvåring. Men när jag väl började läsa så vande jag mig vid tecknarstilen och handlingen var riktigt bra. Jag minns att när jag läste originalboken så tyckte jag att den var väldigt ”hoppig” men i tecknad form så funkar det galant. Skulle nog vilja påstå att den grafiska romanen är bättre än den riktiga boken… men det kan i och för sig beror på att jag redan kände till handlingen och hade lätt för att följa med.

På det hela taget en bra grafisk roman. Blev väldigt sugen på att fortsätta med bokserien efter att ha läst den 🙂

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 6,5/10

 

 

Cherub är inte bara en rank för änglar…

… det är även namnet för en hemlig organisation som tränar upp barn till att bli agenter. Handlingen är intressant, tempot är högt men tyvärr är karaktärerna platta.

Titel: Rekryten
Serie: Cherub 1
Författare: Robert Muchamore
Sidantal: 280

Handling:
James heter vår 11-åriga hjälte som efter en del tråkigheter hamnar i ett fosterhem. Han kommer i kontakt med Cherub och för att göra något med sitt bråkiga liv, bestämmer han sig för att gå med i föreningen. Det är inte helt lätt bli en agent, först måste han genomgå ett långt och mödosamt antagningsprov innan han belönas med den gråa tröjan som alla agenter har.

Omdöme:
Jag älskar ungdomsböcker men det märks att Rekryten riktar sig mot en betydligt yngre publik, kanske 9-10 åringar. Det hindrade dock inte författaren för att stoppa in mängder med otrevligheter som jag gillar men som barn helst inte borde komma i kontakt med.

Hela boken kretsar runt James men det är inte han som får mig att läsa vidare, det är uppdragen han utsätts för. Det kanske har med målgruppen att göra för man kommer aldrig in under James skinn. Man känner bara honom som en ytlig kompis och det är själva händelsen han utsätts för som lockar, inte han som person själv.
Trovärdigheten med handlingen kan ju klart diskuteras, jag tror att en sådan förening kan mycket väl finnas, men däremot är jag inte lika säker på vissa av träningsuppdragen och livet i skolan. Återigen antar jag att det beror på målgruppen, kanske skulle jag ha uppskattat boken mer om jag hade läst den när jag var 10.