RSS

Category Archives: Genre

Kasie West – By Your Side

Man kan hitta mycket i ett bibliotek…

Titel: By Your Side
Författare: Kasie West
Sidantal: 346
Utgivningsår: 2017

Baksidestexten:
When Autumn Collins finds herself accidentally locked in the library for an entire weekend, she doesn’t think things could get any worse. But that’s before she realizes that Dax Miller is locked in with her.

Autumn doesn’t know much about Dax except that he’s trouble. Between the rumors about the fight he was in (and that brief stint in juvie that followed it) and his reputation as a loner, he’s not exactly the ideal person to be stuck with. Still, she just keeps reminding herself that it is only a matter of time before Jeff, her almost-boyfriend, realizes he left her in the library and comes to rescue her.

Only he doesn’t come. No one does.

Instead it becomes clear that Autumn is going to have to spend the next couple of days living off vending-machine food and making conversation with a boy who clearly wants nothing to do with her. Except there is more to Dax than meets the eye.

As he and Autumn at first grudgingly, and then not so grudgingly, open up to each other, Autumn is struck by their surprising connection. But can their feelings for each other survive once the weekend is over and Autumn’s old life, and old love interest, threaten to pull her from Dax’s side?

Tycke:
Att bli inlåst i ett bibliotek tillsammans med en snygg kille låter som något mitt tonåriga jag skulle drömma om haha. By Your Side är en väldigt snabbläst bok, så snabbt att jag läste ut den på en dag. Jag trodde först att hela boken skulle utspela sig i biblioteket men så blev inte fallet och jag blev till och med lite överraskad av händelseutvecklingen.

Karaktärsmässigt känns den ganska stereotypisk, Autumn är den snälla flickan som försöker göra alla nöjda, Dax är den beryktade killen man undviker i skolan men som egentligen har ett hjärta av guld. Jag gillar hur Autumn ansträngde sig för att lära känna Dax och hur hon hela tiden utmanade honom i påhittade lekar under tiden de var ensamma. Även om man kunde förutse hur boken skulle sluta så var det ändå intressant att läsa om deras utveckling.

Har inte så mycket mer att tillägga, det är en mysig och snabbläst contemporary/romance, den sticker inte ut ur mängden men fungerar bra som tidsfördriv.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Vilken idiot Dallin är! Jag misstänker att han är kär i Jeff och svartsjuk på Autumn, för hans reaktion känns väldigt barnslig.
  • Jeff visar sig ändå vara en hygglig kille, men vilken jobbig morsa han har.
Advertisements
 

Tags: , ,

Becky Albertalli & Adam Silvera – What If It’s Us

När bra plus bra inte är lika med fantastiskt.

Titel: What If It’s Us
Författare: Becky Albertalli & Adam Silvera
Sidantal: 437
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Arthur is only in New York for the summer, but if Broadway has taught him anything, it’s that the universe can deliver a showstopping romance when you least expect it. Ben thinks the universe needs to mind its business. If the universe had his back, he wouldn’t be on his way to the post office carrying a box of his ex-boyfriend’s things.

But when Arthur and Ben meet-cute at the post office, what exactly does the universe have in store for them?

Maybe nothing. After all, they get separated.
Maybe everything. After all, they get reunited.
But what if they can’t quite nail a first date . . . or a second first date . . . or a third?
What if Arthur tries too hard to make it work . . . and Ben doesn’t try hard enough?
What if life really isn’t like a Broadway play?
But what if it is?

Tycke:
Jag har gillat det jag har läst av Adam Silvera och Becky Albertalli, därför trodde jag att deras samarbete skulle resultera i något enastående. Till en början gillade jag boken riktigt mycket och trodde att det skulle bli en av årets bästa YA-romance. Att läsa om hur Arthur och Ben träffades på postkontoret och sedan hur de letade efter varandra online var supermysigt och gulligt. Problemet kommer när de träffas igen, här tar boken en (för mig) oväntad vändning och istället för att fortsätta vara fluffig och söt, så blev den snarare bitter och sur.

Visserligen så tycker jag att det är trovärdigt att allt i ett förhållande inte är perfekt, men här fokuserades det för mycket på problemen och till slut så tvivlade jag på att Ben och Arthur passade ihop överhuvudtaget. Jag ska inte avslöja hur boken slutar men det blev i alla fall inte så som jag hade föreställt mig.

Ben och Arthur som karaktärer gillade jag dock väldigt mycket, och även mycket av humorn och dialogerna.

Berättelsen är inte dålig, den är bara inte vad jag förväntade mig eller ville ha för tillfället. Jag gillar som sagt karaktärerna, dock bara inte tillsammans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså slutet, så skumt att de är mer vänner än ett par. Jag fattar ju att de är unga och vill inte låsa fast sig vid ett långdistansförhållande, men det är synd att de inte ens försökte…
 

Tags: , , ,

Victoria Aveyard – War Storm

Snarare en krigspust än en krigsstorm.

Titel: War Storm
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Red Queen #4
Sidantal: 6662
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Mare Barrow learned this all too well when Cal’s betrayal nearly destroyed her. Now determined to protect her heart—and secure freedom for Reds and newbloods like her—Mare resolves to overthrow the kingdom of Norta once and for all… starting with the crown on Maven’s head.

But no battle is won alone, and before the Reds may rise as one, Mare must side with the boy who broke her heart in order to defeat the boy who almost broke her. Cal’s powerful Silver allies, alongside Mare and the Scarlet Guard, prove a formidable force. But Maven is driven by an obsession so deep, he will stop at nothing to have Mare as his own again, even if it means demolishing everything—and everyone—in his path.

War is coming, and all Mare has fought for hangs in the balance. Will victory be enough to topple the Silver kingdoms? Or will the little lightning girl be forever silenced?

Tycke:
Nu har vi kommit till den fjärde och sista boken i en av de populäraste YA-fantasy-serierna under de senaste åren. Nya berättarröster, ny miljö men fortfarande samma gamla kärleksbekymmer. Man kan ju tycka att Mare och Cal borde ha löst sina relationsproblem vid det här laget men nope, tre böcker räcker tydligen inte så vi ägnar även större delen av den fjärde boken åt att försöka definiera vad de känner för varandra.

Med tanke på titeln så förväntade jag mig ett storskaligt och episkt krig mellan nationerna, men istället blev det några få småstrider. Det finns några guldkorn till actionscener men annars så består större delen av texten av inre monologer, tanker om hur illa/mycket de tycker om karaktärerna i sin omgivning, osäkerheten inför framtiden etc. Det skulle ha varit helt okej om det var en eller två berättarröster, men nu är det flera stycken och alla låter tyvärr ganska lika.

Egentligen så fattar jag inte riktigt varför jag fortsätter med denna serie när den bara har blivit sämre för varje bok. Men nu är den i alla fall utläst och även om jag blev besviken så känns det väldigt skönt att ha avslutat en serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Alltså Mavens död, den kändes ju så kort! Fattade liksom inte ens att Mare hade dödat honom (eller kommer det att visa sig i en uppföljare att Maven lever ändå?). Och han kändes så patetiskt i slutet. Tyckte även att det kändes en aning påtvingat att han lyckades springa loss i slutet. Trodde först att han skulle lyckas fly, men icke.
  • Även om jag uppskattar att alla karaktärer inte kan få sina lyckliga slut så tycker jag att Mare och Cals relationsdrama är för långdraget. Han gick ju med på att abdikera till slut, ändå ska de skiljas åt och fundera på sina känslor. I epilogen bestämde sig visserligen Mare för att återvända till Cal men det var inte särskilt emotionellt.
  • Iris och hennes morsa fick ju inget riktigt avslut heller. De fick dra till reträtt, men sen får man knappt veta något om dem. Har en misstanke om att författaren eventuellt planerar en fortsättning med Iris som huvudroll.

 

Fler böcker av författaren.

 

Tags: , , ,

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
  • Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
  • Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.
 

Tags: , ,

Julie Murphy – Puddin’

Att vara tjock ska inte vara något hinder för att uppnå framgång!

Titel: Puddin’
Författare: Julie Murphy
Serie: Dumplin’ #2
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Millie Michalchuk has gone to fat camp every year since she was a girl. Not this year. This year she has new plans to chase her secret dream—and to kiss her crush. Callie Reyes is the pretty girl who is next in line for dance team captain and has the popular boyfriend. But when it comes to other girls, she’s more frenemy than friend. When circumstances bring the girls together over the course of a semester, they will surprise everyone (especially themselves) by realizing they might have more in common than they ever imagined.

 

Tycke:
Här har vi en av de nominerade finalisterna i Goodreads Choice Award 2018 och trots att jag tyckte att första boken Dumplin’ var överskattad så hade jag höga förväntningar på denna. Tyvärr så levde den inte upp till mina förhoppningar och även om det var underhållande läsning så lämnade den mig ganska besviken. Jag vet att en del av anledningen till varför boken har blivit så uppskattad är för att det är två tonårstjejer i huvudrollerna, en tjock och en mexikansk. Visst har den ett bra budskap om att acceptera sig själv och andra, och visst är det bra att alla huvudroller i amerikanska ungdomsböcker inte består av smala, vita personer. Dock har etnicitet och kroppsstorlek hos karaktärerna har aldrig spelat någon roll för mig, så för mig är det faktiskt struntsamma. Sen har det ju kommit ganska många böcker i ungefär samma tema så Puddin’ är ju inte särskilt unik i den bemärkelsen.

Hursomhelst, jag gillar att Millie är så positiv och artig. Det är ju omöjligt att inte gilla henne! Callie är också intressant, uppskattar att hon säger vad hon tycker och tar inget skit. Hon var ingen favorit från början men hon växte mycket under bokens gång och vänskapen mellan tjejerna är väldigt fin. Det kändes som en klassisk kärlekssaga: snäll flickan möter stygg pojke och känslorna spirar, fast i det här fallet är båda heterosexuella tjejer som blir vänner istället.

Sammanfattat så är Puddin’ en bok om vänskap med en förutsägbar handling. Den har dock ett bra budskap och intressanta huvudkaraktärer och allt som allt så gillar jag den, men inte lika mycket som många andra verkar göra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag fattar inte riktigt Callies lojalitet, hon kan ta skulden för hela inbrottet själv för hon är “lojal” mot laget, men sen kickar de ut henne och hon blir arg och känner sig förrådd. Istället för att avslöja för polisen vilka andra som var med så går hon och avslöja deras pinsammaste hemligheter för att hon vill hämnas. Känns som en märklig logik, det hade varit mer i linje med hennes karaktär att dra med hela laget i ner gropen.
  • Vad jag blev både ledsen och trött på Millies mamma. Snacka om att ge sin dotter dålig självkänsla och falska förhoppningar när hon tjatar på henne att banta hela tiden och säger att livet blir mycket lättare om hon blir smal. Det är ju en sak om Millie är ohälsosamt tjock, men i boken verkar hon må hur bra som helst och då är det ju bara fel att tvinga henne att gå ner i vikt när hon trivs med sig själv.
 

Tags: , , ,

Merissa Meyer – Archenemies

Kärleksintresse och fiende på samma gång

Titel: Archenemies
Författare: Marissa Meyer
Serie: Renegades #2
Sidantal: 560
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Time is running out.
Together, they can save the world.
But they each other’s worst nightmare.

In Renegades, Nova and Adrian (aka Insomnia and Sketch) fought the battle of their lives against the Anarchist known as the Detonator. It was a short-lived victory.

The Anarchists still have a secret weapon, one that Nova believes will protect her. The Renegades also have a strategy for overpowering the Anarchists, but both Nova and Adrian understand that it could mean the end of Gatlon City – and the world – as they know it.

Tycke:
Marissa Meyer fortsätter att rida på trenden med superhjältar. Archenemies är den andra boken i en planerad trilogi och tyvärr tycker jag att den lider av mellanbokssyndromet: långsam och känns mest som en transportsträcka.  Visst har den sina spännande delar, t.ex. så är slutet riktigt pulshöjande och det är här Meyer briljerar med sina actionscener och tvister. Problemet är att man hinner tappa lite av intresset innan man kommer dit.

Handlingen kretsar kring Novas infiltration och Adrians hemlighet om att han är The Sentinel. Romansen mellan dem spirar och under mer än halva boken så försöker Nova kommer till underfund med sina känslor och Adrian försöker låtsas att hon bara är en vän när han tänker på henne hela tiden. Man får även väldigt många inre dialoger från Nova om att The Renegades är uppblåsta hjältar som vill kontrollera samhället med sina krafter. Jag gillar att boken lyfter upp gråzonen mellan godhet och ondska, men detta upprepas lite väl mycket och i slutändan upplevs det som tjatigt.

Nåja, nog med klagomål, boken är faktiskt inte så dålig som jag har fått det att låta som hittills. Inledningen var bra, lagom takt och bra återintroduktion så att även om det nästan var ett år jag läste första boken så kom jag snabbt in i handlingen. Språket flyter på väldigt bra och även om det är många “vardagsscener” så de flesta av dem ganska intressanta. Hade boken varit 100 sidor kortare så skulle jag säkert ha älskat den. Det finns ju trots allt en underliggande spänning som gjorde att jag ville läsa klart boken, det är bara det att det tog så lång tid innan man kommer till klimaxen i slutet.

Slutsatsen är att trots en del upprepningar, utdragen handling och tonårshormoner så gillar jag boken. Slutet höjde verkligen betyget och det ska bli intressant att se hur Novas och Adrians relation kommer att utvecklas när båda två har så stora hemligheter. Kommer att läsa tredje boken när den släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag avskyr verkligen Frostbites team, så himla elaka de är. Och så typiskt att båda The Sentinel och Nightmare får skulden (Hawthornes död och Maxs skada) när det är dem som är de skyldiga. Så rätt att åtminstone två av dem blir av med deras superkrafter.
  • Undrar vad Adrians “stjärna” består av, och varför blev det en sten i Novas armband? Undrar om man får veta var superkrafterna kommer ifrån i sista boken?
 

Tags: , ,

Adam Silvera – They Both Die at the End

Vad skulle du ha gjort om du hade mindre än 24 timmar kvar att leva?

Titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Sidantal: 373
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
On September 5, a little after midnight, Death-Cast calls Mateo Torrez and Rufus Emeterio to give them some bad news: They’re going to die today.

Mateo and Rufus are total strangers, but, for different reasons, they’re both looking to make a new friend on their End Day. The good news: There’s an app for that. It’s called the Last Friend, and through it, Rufus and Mateo are about to meet up for one last great adventure—to live a lifetime in a single day.

 

Tycke:
Detta är den första boken jag läser av Adam Silvera men det lär inte vara den sista. Idén med Death Cast är så himla bisarrt och intressant att det är omöjligt att inte fastna. Helt ärligt talat så hade jag nog föredragit att inte få en varning utan bara leva livet som vanligt på min sista dag. Tänk vilken ångest man måste känna om man vet att man med säkerhet kommer att dö inom 24 timmar, visst finns det fördelar (som boken nämner), men paniken och stressen måste ju vara outhärdlig!

Karaktärerna i boken, Rufus och Matteo, tog dödsvarningen förvånansvärt bra, speciellt Rufus som behöll lugnet framför sina vänner (Matteo fick åtminstone en panikattack). Det var fint hur de träffades och blev varandras “last friend”. Relationen gick visserligen väldigt fort framåt men de var tonåringar som hade mindre än ett dygn kvar att leva så jag hade överseende med det. Älskade bokens början och mitt när de lärde känna varandra och båda två började äntligen att leva på riktigt. Matteos farväl till sin pappa fick mig att gråta i flera minuter.

Sen var det även ganska spännande att gissa hur de skulle dö, mer om det i spoilerdelen.

Förutom Rufus och Matteo så får man även följa en hel drös med andra personer som de stöter på under dagen. Jag var först skeptisk till jonglerandet med berättarrösterna men det funkade överraskande bra i längden. Faktiskt så blev jag lite sugen på att testa det själv i någon av mina framtida manus.

Fram mot slutet tyckte jag att boken innehöll lite väl mycket “du gör mig levande” och “fånga dagen”-klyscha, istället för att vara motiverande kändes det mest tjatigt.

They both die at the end är en bok som verkligen får en att tänka efter om man verkligen lever ett liv som man är nöjd med. Trovärdigheten kanske inte är den bästa när man analyserar över hur ett death cast på riktigt skulle ha påverkat ett samhälle men det är inte syftet med berättelsen. Sympatiska karaktärer, intressanta berättarröster och lockande handling, helt klart en läsvärd bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag hoppades länge på att Matteos död bara var ett misstag och att det egentligen var hans pappa som skulle dö. Trots att jag var förbered så kom hans död så plötsligt, gahhh, båda skulle ju ha klarat sig om han bara hade stannat kvar i sängen.
  • Undrar hur det funkar hos sjukhusen och vårdpersonalen. Om de vet att patienten kommer att dö i vilket fall, kämpar de då inte lika hårt för att rädda dennes liv? Eller tvärtom, om de vet med säkerhet att patienten inte kommer att dö, kommer de att vara slappare då?
 

Tags: , ,