Vodou i Stockholm

Ibland kan det exotiska bli lite för mycket…

Titel: Doktor Joesph
Författare: Andreas Roman
Serie: Stockholm Vodou
Sidantal: 387
Utgivningsår: 2013

Handling:
Joseph har det inte lätt. Den dagen han trodde att han skulle bli befordrade visar sig vara den dagen han blev sparkad. När han kommer hem har familjen ordnat en överraskningsfest för honom och han har inte hjärta för att förstöra kvällen för dem. Lögner är precis vad som genomsyrar Josephs liv men redan samma kväll rinner bägaren över. Hans fru Bea tar barnen och lämnar honom ensam i lägenheten. När Joseph får besök från sin bror Morgan blir han övertalad att återuppväcka sina gamla talanger för att belöna de som har visat honom godhet och straffar de som har gjort honom orätt. Men Joseph har gamla fiender, farliga människor som har förföljt honom ändå från hans hemland och nu äntligen hittat honom i Sverige…

Tycke:
Trots att jag har läst många fantasy-böcker så har jag väldigt sällan kommit kontakt med vodou. När jag fick veta att läsa Romans nya bok om en vodou-utövare i Stockholm blev jag väldigt nyfiken och intresserad av boken.

Nu för tiden läser jag nästan bara ungdomsböcker och har i år bara läst 2 ”vuxenböcker”.  Jag börjar undra om inte deppiga karaktärer och jobbiga relationer är lika vanligt förekommande i vuxenböcker som instalove och kärlekstrianglar är i ungdomsböcker. Joseph älskar sin fru, men dock inte tillräckligt mycket för att dela sina hemligheter med henne. Hon i sin tur har hemligheter för honom och kvällarna slutar som regel i gräl än i mys. Dottern skriker ”Jag hatar dig” till allt och alla och svär i varannan mening.  Deras lilla son är som Mr Hyde och Doktor Jekyll, oftast en bedårande ängel men ibland en demon.

Relationsproblemen slutar inte bara där. Vi har även den ilskna grannen och de lömska arbetskamraterna. Det är liksom problem på problem vilket gör det till en ganska tung bok att läsa, i alla fall för mig som är van vid mina fluffiga vänskaps- och kärleksmoln. Jag kände en viss tillfredsställelse när Joseph gjorde något åt sitt liv men det var alldeles för lite. Hade gärna sett hans plågoandar lida mer heh. Näh, så karaktärerna gick tyvärr inte hem hos mig.

När det gäller handlingen så gillar jag att författaren håller inne med informationen och inte släpper allt på samma gång. Nej, här gäller det att ha tålamod och pussla ihop alla berättarröster och scenerna. När man till slut förstår den stora bilden får man en stor ”Aha”-känsla och känner sig duktig. Berättelsen kan tyckas vara virrig i början, men läser man vidare så kommer man att förstå hur det hänger samman.

Den actionfyllda sista delen är min favorit, dels för att den var himla spännande och dels för att det var omöjligt att lista ut slutet. Vem skulle dö? Vem skulle leva? Det hände även en del oväntade saker som jag inte riktigt begriper mig på, men det bidrog i och för sig till bokens mystik.

Vad jag dock saknar är lite förklaringar om hur vodou eller magisystemet fungerar. Man får bara veta att Joseph är duktig men aldrig på vilket sätt han är duktig. Sen tyckte jag väl också att folk reagerade lite väl lätt på vodou. De hittar konstiga saker i sitt hem/kontor och istället för att bli chockade så tänker de snarare ”Whaaat, det måste vara X som har använt Vodou på mig! Nu ska jag hämnas!”

På det hela taget så tycker jag att det är en läsvärd bok och behandlar ett intressant ämne. Tyvärr så fastnade jag inte för karaktärerna men för er som vill stifta bekantskap med lite vodou så kan ni plocka upp den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattade aldrig riktigt hur Alex Armé kom till. Var det Josephs förbannelse på honom eller var Alex bara skum?

 

Mest intressanta karaktär: Baronen
Bästa scen eller del: Sista 50 sidorna. Gillar även den scenen när Joseph avslöjade att han använde en gammal julgran i sina ceremonier.

Rekommenderar för:
Har du inget emot mörka och stundtals ganska obehagliga scener så passar den här boken dig.

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha något lättsamt och glatt så bör ni undvika den här boken.

Betyg: 5/10

 

Gästinlägg: Är du mörkrädd?

Om du inte är det så är risken stor att du blir det efter den här boken. 

 

Titel: Mörkrädd
Författare: Andreas Roman
Sidantal: 248
Utgivningsår: 2008

Handling:
Ända sedan David var nio år har han varit mörkrädd. Extremt, sjukligt mörkrädd som långsamt förstör hela hans vuxna liv. Till slut bestämmer han sig för att försöka bli av med rädslan och går i terapi. Slutprovet blir att bo ensam i en stuga mitt ute i skogen tills han är botad.

 

 

Omdöme:
Jag har aldrig varit särskilt mörkrädd, varken nu eller när jag var mindre. Bara på ett sunt sätt där jag undviker att gå runt ensam mitt i natten, vilket jag tror att de flesta undviker om de kan. Därför är det väldigt beundransvärt, och kanske på gränsen till galet, att David som är så rädd fullföljer det sista steget i terapin: att lämna storstan och bo ensam i en stuga där det inte finns någon mobiltäckning. Hans enda sällskap är katten Trassel.

Davids maniska rädsla skildras på ett väldigt skickligt och trovärdigt sätt. Jag tycker synd om honom. Han är rädd för att åka hem till lägenheten efter jobbet, rädd för natten, rädd för att sova, rädd för skuggor och mörka hörn och så givetvis mörkret. Även med alla lampor tända och ficklampan i beredskap äter rädslan upp hans vardag och han liknar mest ett vandrande vrak.

Jag gillar berättelsens uppbyggnad som varvas med nuet och tillbakablickar från Davids förflutna där jag får veta vad som utlöste hans rädsla. Jag anar snart hur det ligger till, men det gör inget för spänningen är konstant och jag ser fram emot att få reda på vad som händer när David måste konfrontera sina inre demoner.

Om du är mörkrädd, läs den här boken på dagen! Om du är lättskrämd, önskar jag dig lycka till för det här är en bok som kryper in under skinnet och biter sig fast.

Koncept: +1
Spänning: +1
Miljö: +0,5
Katten Trassel: +0,5

Mest intressanta karaktär: David
Bästa scen eller del: Tillbakablickarna

Betyg: 8/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.