Hur kan man då dölja en hemlighet?
Titel: Tystnaden i bruset (eng. The knife of never letting go)
Författare: Patrick Ness
Serie: Kaostrilogin (eng. Chaos Walking) 1
Sidantal: 412
Utgivningsår: 2010 (Original 2008)
Handling:
Todd Hewitt har bott i Prentiss Town i hela sitt liv och längtar till dagen då han fyller 13 och kommer att bli en man. Alla kvinnor har dött av ett virus och Todd är det sista barnet i staden. Ett mystiskt virus gör även att alla kan läsas tankar, såväl djur som människor. Det är konstant brus men en dag så hittar Todd en tyst plats i träsket. Det är märkligt men han tänker inte så mycket på det och gick hem. Det visar sig att det han har upptäckt är av stor betydelse, och utan förvarning tvingas han att fly och folk från staden är ute efter honom. Han återvänder till träsket och upptäcker vad tystnaden kommer ifrån – en levande flicka.
Omdöme:
Den här var en ytterst svår bok att ta sig igenom. Jag försökte börja läsa flera gånger men varje gång så la jag ner boken efter några sidor och gjorde annat istället. Det var inte förrän det blev riktigt spännande som jag lyckades läsa ut den.
Språket är en pina, författaren har medvetet stavat alla orden som det låter vilket generar oräkneliga stavfel genom hela boken. Jag irriterade mig på det som bara den och det är en av anledningarna till varför jag hade så stora problem med att komma in i boken.
Karaktärerna är inget att jubla över heller. Redan från början tyckte jag att Todd var gnällig och han blev ännu värre längre in mot mitten. Varje gång någon säger något som han inte tycker stämma så vägrar han att lyssna och skriker att det är han som har rätt och alla andra har fel. Gång på gång så visar det sig att den bilden han har fått lära sig om verkligheten inte stämmer men ändå så vägrar han att ge sig. Även när folk erbjuder sig att hjälpa honom så snäser han bara av dem. Åh gud, väx upp. Todd blir lite bättre i slutet, men han är lång ifrån att vara en bra karaktär.
Det som fick mig att läsa ut boken var spänningen och jag var nyfiken på vad den stora hemligheten var. Handlingen är okej men för det mesta så tyckte jag att det var väldigt enformigt. Samma saker händer liksom om och om igen. Vissa saker upprepade sig så många gånger att de gick från att vara spännande till bara irriterande.
Jag gillar konceptet med att allas kan läsa allas tankar men det känns motsägelsefullt mot bokens handling. Jag menar, hur kan man hålla en hemlighet när alla vet vad du tänker på? Eller är Todd bara så dum att han aldrig ha märkt att hela staden döljer något för honom? Och de ondas motiv och handlingar, eh ja, låt oss säga att jag inte alls förstår mig på dem.
Om ni inte har märkt det redan nu så har jag inga vidare höga tankar om boken och kan med stor säkerhet säga att jag inte kommer att läsa resten av serien. Det är helt enkelt inte rätt stil för mig. Vet att det är många som gillar den men jag hamnar tyvärr inte i den gruppen.
Karaktärer: -1
Språk: -1
Trovärdighet: -0,5
Spänning: +0,5
Koncept/Handling: +0,5
Mest intressanta karaktär: Ingen, möjligen hunden.
Bästa scen eller del: Ingen scen stod ut för mig.
Betyg: 3,5/10
Boktycke 