Jag är aktiv igen, men inte här

Hej alla mina gamla bloggläsare (haha, är det ens nån som läser detta?)

Nu när barnen är äldre och sover bättre har jag äntligen mer energi. Jag har börjat skriva igen, både på egna berättelser och recensioner på andras berättelser. Jag gör det dock inte här, utan på Instagram! Jag känner inte riktigt att jag vill tillbaka till bokbloggsvärlden och tänker testa på det här med bookstagram. Än så länge så gillar jag det, det är mer personligt och det är så mycket enklare att integrera med andra.

Så om ni vill fortsätta veta vad jag tycker om böcker och om jag någonsin kommer att ge ut en bok så följ mig på mitt konto: the.perks.of.being.anna

 

Tillbaka till vardagen och farväl för tillfället

Som ni har märkt så har det varit betydligt mindre aktiv på bloggen den senaste månaderna. Detta beror bland annat på att jag har börjat jobba igen och att sitta och uppdatera bloggen är inte direkt det första jag tänker på efter en avslutad arbetsdag. 

Sen, om jag ska vara ärlig, så är det inte lika kul att blogga längre. Boktycke har funnits i över 9 år(!!!!!) och från början var det otroligt kul och givande. Det var lite då som både YA och bokbloggare hade sin topp i Sverige och det var en sån stor och härlig gemenskap bokbloggare emellan. Personligen så har jag genom åren fått vänner, böcker och jobb via bloggen, något som definitivt har förgyllt mitt liv. 

Men nu är vi här, 939 recensioner senare och det känns som att jag numera bara upprepar mig själv när jag skriver om böcker. Kanske borde jag läsa böcker i andra genre? Kanske borde jag göra om formatet? 

Just dessa “borde” har funnits i mina tankar en lång tid. Även när jag har pausat bloggen i flera månader under båda mina föräldraledigheter så har jag ändå känt att jag “borde” uppdatera, för att hålla bloggen vid liv. Jag har helt enkelt investerat så mycket tid i Boktycke att tanken på att överge den helt inte har varit acceptabelt… fram tills nu. 

Jag säger inte att det är för evigt men jag vet inte heller när eller om jag kommer tillbaka. Det finns så mycket annat som tar tid just nu, som två barn, ett heltidsjobb och ett hem som ska skötas. Utöver det så har författarambitionen börjat växa igen och jag vill verkligen avsluta ett manus som är bra nog att skickas till förlag. 

Jag kommer såklart inte att sluta läsa eller tycka till om böcker, jag kommer bara att inte göra det här. Jag kommer fortfarande att vara aktiv på Goodsreads och skriva kort om varje bok jag läser där. Så följ gärna mig om ni vill fortsätta ha boktips.  Jag kommer även att försöka bli mer aktiv på instagram, inte bara bokmässigt utan även skriv-och vardagsmässigt. 

Kanske blir detta det sista inlägget på Boktycke någonsin, eller så kommer jag att börja blogga igen om bara några månader. Jag har ingen aning, men en sak är säker – det är dags för en förändring. 

Tack för alla som har följt Boktycke under dessa år. Tack för att ni har kommenterat, länkat och engagerat er. Utan er skulle jag inte ha hållit igång så länge som jag har gjort. Tack till förlagen för alla recensionsexemplar och inbjudningar till roliga bokevent. 

Ha det bra så ses vi på andra plattformar!

 

Maureen Johnson – Truly Devious (serie-recension)

Ett par gamla och nya mord på en lyxig internatskola.

Serietitel: Truly Devious
Författare: Maureen Johnson
Antal böcker: 3 (Truly Devious, The Vanishing Stair, The Hand of The Wall)
Utgivningsår: 2018-2020

Tycke:
Fastnade väldigt fort för konceptet med en avlägsen internatskola för studenter som är begåvningar inom deras intressen. Huvudrollen Stevie är besatt av skolans ännu olösta kidnappnings/mord-mysterium som utspelade sig för över 80 år sedan och får nu chansen att försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Stevie som karaktär gillar jag väldigt mycket. Hon känns trovärdig, gillar hennes tafatthet i sociala interaktioner och hennes imponerande kunskap inom kriminologi. Bikaraktärerna känns också levande (speciellt Nate och Janelle som är fina kompisar) och det är kul att alla är lite speciella. Handlingen lutar sig åt det långsammare hållet men böckerna är relativt korta så det gör inget.

I vanliga fall så brukar jag tycka att den första boken (i en trilogi) är den bästa men här är det faktiskt den sista! Författaren har gjort ett väldigt beundransvärt och imponerande jobb med att knyta ihop säcken på ett värdigt sätt. Det har varit en fröjd att följa Stevies resa från en mysterienörd med panikångest till en kompetent tjej som tror på sig själv och sina teorier.

Något som drar ner helhetsbetyget är romansen. Jag förstår inte den! Känslorna går från hat till attraktion bara sådär och det blev bara tråkigt när Stevie helt plötsligt förvandlas till en svettig geléklump så fort hennes dryga kärleksintresse kommer in i rummet. Sen tyckte jag även att det var väldigt konstigt och ganska framtvingat att polisen ibland beter sig som idioter ibland.

Som helhet så tycker jag att denna serie är riktigt genomtänkt och fängslande. De båda tidslinjerna knyts ihop på ett tillfredsställande sätt och det är bra driv genom hela berättelsen. Rekommenderas om man tycker om mysterier och mordgåtor.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gah, att Stevie inte fick pengarna pga av att Alice egentligen är adopterad! Samtidigt som jag tycker att det är synd så förstår jag henne, hon har fått sin belöning i form av att hon har hittat svaret på gåtan. Och även om hon skulle ha fått pengarna så tror jag ändå att hon skulle ha skänkt dem till skolan.

 

Ruta Sepetys – The Fountains of Silence

Att leva i Spanien under Francos förtryck

Titel: The Fountains of Silence
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 512
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
År 1957 reser Daniel, en amerikansk aspirerande fotografjournalist till Madrid och lär känna vackra Ana. Men under Francos förtryck är inget säkert, inte ens deras spirande kärlek.

Tycke:
Denna är inte den första boken jag läser av Sepetys som är en mästare inom historiska romaner. Jag har nu kommit fram till att jag har svårt att fastna för historiska romaner om de inte innehåller något övernaturligt. Så det medelmåttiga betyget beror på mig och inte på boken för jag har egentligen inget att klaga på förutom att det är en dystopi där huvudrollerna inte gjorde någon revolution (yepp, jag har blivit skadad efter Hunger Games, Divergent och alla andra dystopiserier).

The Fountains of Silence handlar om hur det var att leva i Spanien under diktatorn Francos styre. Jag visste ärligt talat ingenting om den epoken i Spaniens historia. Det är lärorikt och både språket och karaktärerna är bra. Handlingen är realistisk (förutom möjligen en sak i spoilerdelen) och därmed tyvärr ganska ospännande för mig som föredrar episka strider och andnödsframkallande tvister.

Jag är imponerad över författarens research och hur levande hennes beskrivningar är. Gillar du historia så är det stor chans att du kommer att tycka om denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det blev ett litet väl för mycket sammanträffande att Daniels föräldrar adopterade just Anas systerdotter av alla tillgängliga barn i Madrid.  På tal om det, så himla hemskt att de rövade bort barnen från föräldrarna!
• Jag förstår inte varför inte Ana kontaktade Daniel tidigare om hon nu fortfarande var så kär i honom, hon kunde ju ha fått tag på honom via den andra journalisten (som jag har glömt namnet på).

 

Erin A. Craig – House of Salt and Sorrows

Tolv systrar som dör en efter en…

Titel: House of Salt and Sorrows
Författare: Erin A. Craig
Sidantal: 403
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Trots att Annaleigh redan har förlorat 4 systrar så tror hon inte att det vilar en förbannelse över familjen, men när märkliga saker händer så börjar hon att tvivla. Är det magi inblandat eller är det bara en klipsk mördare?

Tycke:
Jag visste inget om den här boken när jag började läsa men efter ett tag så fattade jag att det är en retelling av De tolv dansande prinsessorna. Den började helt okej och ett tag så trodde jag nästan att det skulle vara en deckare. Från att vara ganska så realistisk och vardaglig så blev den fram mot slutet mer och mer skruvad (alltså i form av spöken, magi och gudar) vilket jag hade lite svårt för att acceptera. Det kändes inte som att jag var tillräckligt insatt i världen, kulturen eller religionerna.

Stämningen är väl det jag gillar bäst, det är mystiskt och ibland faktiskt väldigt obehaglig (jag hade inte vågat se en filmatisering av den här boken, de sista kapitlen är ju rena rama skräckfilmen). Annars så kände jag varken något för karaktärerna eller för romansen. Förmodligen beror detta på att huvudrollen tvivlade en massa hela tiden och det gjorde även att jag som läsare inte kände att jag kunde lita på någon eller något.

En helt okej bok, men inte så mycket mer än så för min del.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Uh… så Fisher  gick omkring som ett lik hela tiden? Hur mäktig är Kosamara egentligen? Med tanke på att Fisher har gått runt i stan så måste hon ju har manipulerat massor av folks tankar. Och vad gjorde Fisher på fyren? Väntade på Annaleigh och Cassius?
• Jag som trodde att styvmamman för en gångs skull inte är den onda/skyldiga i berättelsen… deras farsa verkar dock inte vara någon helgon heller, alkoholist och ligger runt med tjejer i sina döttrars ålder.

 

Holly Jackson – A Good Girl’s Guide to Murder

Ett skolarbete om ett tragiskt mord

Titel: A Good Girl’s Guide to Murder
Författare: Holly Jackson
Serie: A Good Girl’s Guide to Murder #1
Sidantal: 433
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Den ambitiösa studenten Pippa bestämmer sig för att gräva i ett 5år gammalt mord som sitt slutprojekt i skolan. Hon har dock inte väntat sig att hennes efterforskningar faktiskt väcker fler frågor än vad de besvarar.

Tycke:
Titeln är så lockande att jag bara var tvungen att läsa den här boken. Hade egentligen inga större förväntningar men den visade sig vara riktigt bra!

Huvudrollen Pippa är så himla härlig och extrem. Hon påminner faktiskt lite om mig själv, i alla fall när det gäller att skriva uppsatser och googla på saker. Hon hänger med i tekniken och jag uppskattar att så mycket av hennes undersökningar sker via social media och textmeddelanden, det känns helt enkelt som hon hänger med i tekniken och att berättelsen utspelar sig i nutid.

Handlingen berättas genom Pippas journaler samt ”vanlig” berättande text. Av någon anledning så gillade jag journaldelen mycket mer än den vanliga delen, antagligen för att berättarrösten är mycket mer personlig där.  Mysteriet var bra och spännande, jag var fängslad hela vägen och kunde inte lista ut hur det hela låg till i förväg. Romansen gav inte direkt något pirr men det är okej för det låg ingen fokus på den.

Tror att denna var tänkt som en fristående bok men den blev så bra att författaren kommer att ge ut tre böcker till.  Håller tummarna att uppföljarna är minst lika bra som denna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Trodde (och hoppades på) att Pippa skulle bli som John Wick efter att mördaren dödat hennes hund höhö, men stackars vovve ☹  
• Åh… jag hade ju faktiskt hoppats på att Andie skulle vara vid liv. Men så sjukt att Elliott inte har fattat att tjejen han låste in inte är Andie! Tycker så himla synd om Grace som nästan har förlorat hela sin familj.  

 

Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

 

Hänt sen senast – Ett annorlunda födelsedagsfirande

Hallå bloggen!

Efter att ha pumpat ut recension efter recension kommer äntligen ett inlägg om vad som händer i livet just nu. Precis som många av er andra därute så håller vi oss mycket hemma och undviker sociala kontakter. Mannen jobbar hemifrån och Dante har varit en hel del hemma också. Är så tacksam över att vi hann flytta till en större lägenhet innan viruset fick fäste i Sverige, det skulle ha varit minst sagt påfrestande att vara hemma alla fyra i vår gamla tvåa.

I lördags så fyllde min mamma år och vi firade henne genom att komma med tårta och stå i trädgården och sjunga för henne. Sedan gick vi allihop och de fick äta tårta på tu man hand. Båda mina föräldrar närmar sig 70 så de håller sig isolerade. Även här är jag tacksam över att de har varandra som sällskap.

Födelsedagsfirande med socialt avstånd

Jag har hamnat i en lässvacka och har inte plockat upp en bok på över en vecka. Anledningen stavas Animal Crossing: New Horizons som är det bästa spelet att koppla av med nu i dessa sjukdomstider. Jag har dock några recensioner i lager som jag ska lägga upp.

Mitt liv och tillflyktsort just nu

Om bara några veckor ska jag börja jobba igen efter att ha varit hemma i över ett år!!! Ser fram emot det samtidigt som jag kommer att sakna min lilla Luna massor.

Om mindre än en månad så fyller min lilla Luna ett år!

 

Kim Ligget – The Grace Year

Som Flugornas herre fast med sextonåriga flickor

Titel: The Grace Year
Författare: Kim Ligget
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Tierney vill inte bli vald till någons fru, men innan dess måste hon överleva The Grace Year. Alla byns sextonåriga flickor blir inlåsta i en inhägnad i skogen i ett år så att de blir av med sin vilda magi. Men finns magin på riktigt? Eller är det något annat som dödar dem en efter en?

Tycke:
Förmodligen en av årets bästa böcker. The Grace Year är mystisk, fängslande, spännande och feministisk. Konceptet med att låta ett gäng 16-åriga tjejer överleva ute i skogen är superintressant, liksom den dystopiska världen. Det är inte första gången jag läser dystopier där män ”härskar” över kvinnor, men den här är första som har en så stark och bra feministisk anda.

The Grace Year är en bok man helst inte ska veta särskilt mycket om innan man läser, det blir mer spännande då. Därför skriver jag inte så mycket här utan tar upp resten i spoilersektionen. Men vill ni ha en riktigt bra bok med en stark huvudroll och spännande premiss så rekommenderar jag denna starkt.

Och just ja, denna kommer ut på svenska i mars i år med titeln Det sextonde året.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, fattade inte att Tierney var gravid förrän hon visade upp magen i byn. Så himla snällt av Michael att säga att barnet är hans. Kan inte fatta att Tierney inte har märkt av hans känslor tidigare.
• Tyckte att det blev lite ologisk att ingen annan jägare förutom  Ryker hade chansen att döda Tierney flera gånger. Och de blev kära i varandra lite väl snabbt också. Nåja, det förde iallafall berättelsen framåt.
• Undrar varför mamman inte talade i mer klartext till Tierney? Var hon rädd att Tierney inte var tillräckligt mogen? Känns ju lagom grymt att göra så mot sina döttrar när hon ändå visste om att vattnet i brunnen var giftigt. Älskar iaf att Tierneys familj är goda och gör i hemlighet uppror mot orättvisorna i samhället.

 

Justina Ireland – Deathless Divide

Zombier i vilda västern.

Titel: Deathless Divide
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #2
Sidantal: 551
Utgivningsår: 2020

Kort beskrivning:
Jane och Katherine fortsätter att både slåss och fly från zombierna, men kommer de någonsin att hitta en stad som är stark nog att stå emot massattackerna?

Tycke:
Första boken Dread Nation var en av mina favoriter förra året så det är med höga förväntningar jag slog upp Deathless Divide. Lyckades den uppnå dem? Ja, till en viss del…

Saken är den att Deathless Divide skiljer sig ganska mycket från sin föregångare. Katherine har fått en egen berättarröst vilket leder till att bara hälften av kapitlen är berättade utifrån Janes perspektiv, och en av sakerna jag älskade mest med Dread Nation var just Janes härliga berättarröst.

Precis som i förra boken är actionscenerna väldigt bra skrivna och min puls höjdes definitivt varje gång zombierna attackerade. Dessvärre så är partierna mellan actionscenerna väldigt långa och ibland ganska tråkiga. Handlingen var spännande fram tills mitten, sen blev den så seg att jag tog paus från läsningen flera gånger.

Det är även mycket mer fokus på rasism, depression och hämndbegär den här gången, inget fel på det, men det är bara inte vad jag känner för just nu.

Nu blir den här recensionen så negativ men det är bara för att jag hade så höga förväntningar! Deathless Divide är långt ifrån dålig, actionscenerna är riktigt bra och flera av scenerna är känslosamma. Har man läst Dread Nation och gillar den så bör man även läsa den, var dock beredd på att den innehåller mindre humor och mer svärta.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag gillar att Gideon inte framställdes helond och galen, hans vaccin funkade ju faktiskt på vissa.
• Aww, så synd om Jane och hennes relation med sin mamma som på nytt sätt har varit hennes hopp under hela berättelsens gång. Känns dock som ett passande slut med att hon och Kath drar sig ut på äventyr. Så fint med deras systerskap!