Ingen över 15 år får leva

Vad händer i ett samhälle där alla vuxna plötsligt försvinner?

Titel: Övergivna (eng. Gone)
Serie: Gone 1
Författare: Michael Grant
Sidantal: 398
Utgivningsår: 2009 (Original 2008)

Handling:
Allt var lugnt i den lilla staden Perdido Beach när alla personer över 15 år plötsligt försvinner. En stor barriär omsluter området och hindrar ungdomarna från att ta sig ut. Mitt i kaoset försöker Sam förstå vad som har hänt och hur de ska lösa problemet. Han har en obehaglig känsla av att hans hemliga övernaturliga krafter kan vara orsaken. Tiden tickar iväg och Sams 15-årsdag närmar sig med stormsteg.

 

 

Omdöme:
Jag måste vara en av de ytterst få som inte älskar Gone. Handlingen är suverän men karaktärerna är så plågsamt osympatiska. Vi har huvudrollen Sam, stark, karismatisk och rättvis, men samtidigt rädd för sig själv och för att ta ansvar. Istället för att slåss så låter han översittarna göra som de vill fast han är arg på dem. Sedan har vi bästisen Quinn som är världens fegaste kräk, det kliar i mina fingrar bara jag tänker på honom. Vi har även de jobbiga mobbarna som alltid ska vara tröga men elaka som bara den. Den enda karaktären jag gillar är Diana.

Några kapitel in i boken började handlingen påminna väldigt mycket om ”Flugornas Herre” av William Golding. Det kändes faktiskt som att jag läste en modern version av klassikern men det är inget fel med det.

Förutom karaktärerna har jag även lite problem med den allvetande berättarformen som jag personligen inte är någon fan av. Man hoppar fram och tillbaka mellan många olika personer och ibland förstår jag inte ens varför jag är tvungen att veta vad de känner. Den första kysscenen var rätt kul att läsa, för den bestod av ca 2 meningar. Hade det varit en paranormal romance skulle det säkert ha tagit en hel sida att beskriva kyssen.

Trovärdigheten är också något jag ifrågasätter. Nu menar jag inte de ”övernaturliga” händelser utan att barnen betedde sig som de gjorde. Jag förstår att småbarnen bara springer runt gråter eller käkar glass men fler tonåringar bör väl tänka tanken ”Vad gör vi när maten tar slut?” I boken är det kanske 5 ungdomar som tar ansvar, resten verkar bara strunta i vilket. Det är även lite svårt att tro att en tonåring självmant går till ett dagis och tar på sig rollen som fröken så fort olyckan har hänt.

Språket är okej, jag som är världens sämsta korrekturläsare hittade två stavfel. Känner mig nästan lite stolt.

Slutet var en stor besvikelse, dels för att jag störde mig på många av valen de gjorde och dels för att många trådar lämnades lösa. Det ska bli 6 böcker i serien så jag förstår att Grant inte vill avsluta allting i första boken, men ändå, lite mer kunde han väl ha bjudit på.

Nu har det varit mycket negativt snack om ”Övergivna” men det finns ingen tvekan om att boken är en bladvändare. Det som jag upptäckte var att när jag väl satt och läste så  kunde jag inte lägga den ifrån mig. Men när jag väl hade lagt ifrån mig boken så var jag inte så sugen på att ta upp den igen. Tror att det är så med de flesta plot-drivna böckerna.

Handling: +1
Spänning: +1
Karaktärer: -0,5
Berättarröst(allvetande): -0,5
Orimliga händelser: -0,5
Lösa trådar: -1

Betyg: 4,5/10