Kan man verkligen dölja en del av sig själv så att andra kan lära känna en på riktigt?
Titel: Openly Straight
Författare: Bill Konigsberg
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013
Handling:
Rafe har vetat att han är bög sedan han var liten. Han är väldigt öppen med det, hans föräldrar accepterar honom som han är och även i skolan är det ingen som mobbar honom för hans läggning. Vad de flesta dock gör är att stämpla honom innan de ens lär känna honom. För alla är han ”bögen Rafe” och han är hjärtligt trött på det. Därför börjar han på en internatskola för endast pojkar och till hans glädje blir han accepterad som en av de coola sportskillarna. Äntligen får han uppleva den vänskap med andra killar som han har saknat. Men lögnerna växer och det dröjer inte länge förrän han har skapat sig en straight bild av sig själv. Hur ska det gå när Rafe börjar få känslor för en av sina lagkamrater?
Tycke:
Openly Straight måste vara en av de roligaste böckerna jag har läst i år. Flera gånger skrattade jag så mycket att jag fick ont i magen. Är faktiskt rätt pinsamt när man sitter på ett fullsatt tåg och det ser ut som att man håller på att dö för man försöker hålla skrattet inne. Så ett tips, läs inte den här boken på publika platser om du inte vill ha uppmärksamhet!
Rafe har en superhärlig berättarröst och det är han som står för det mesta av humorn. Så himla mysig och rolig han är! Vill ha honom som min bästa vän! Jag köper hela hans argument med att han inte vill att folk ska känna honom som bögen Rafe utan bara som Rafe. Samtidigt så förstår jag även hans föräldrars argument om att hans läggning är en naturlig del av honom. Hur kan hans nya vänner lära känna honom på riktigt om han håller sin sexualitet hemligt? Det får mig att bli så frustrerad. Varför ska ens sexuella läggning spelar en så stor roll? Vad spelar det för roll om man gillar killar eller tjejer? Man kan ju bli bra kompisar ändå. Men tragiskt nog så är väl så inte fallet för alla. Folk har fördomar och ser bara personens läggning, inte personligheten bakom.
Relationen mellan Rafe och Ben är fin även om den utvecklades kanske lite för snabbt. Bara efter ett par månader så var de bästa vänner och kanske något annat också. Gillar även Rafes galna familj och dramatiska bästis. Alla i hans hemstad är väldigt överdrivna och har man inget emot det så är de hysteriskt roliga.
Om jag ska säga något negativt om boken så är det att den blev lite upprepande efter halva boken. Sen tycker jag även att det stred mot Rafes mål och kanske lite av bokens budskap att Rafe blev kär i Ben. Han ville ju komma till en ny skola och uppleva en stämpelfri vardag och bromance med sina killkompisar. Men så blir han kär i sin bästa vän på skolan vilket för mig ger en bild av att bögar inte kan bli nära kompis med en annan kille utan att bli förälskad i honom. Helst hade jag velat att han blev bästa kompis med en kille och sen kär i en annan kille. Samtidigt så förstår jag att det kan vara svårt att få till det med tanke på bokens begränsade längd.
Openly Straight är en humoristisk och absolut läsvärd bok. Om inget annat så får det en att tänka efter hur lätt det är att ha fördomar och sätta folk i olika fack. Rekommenderas!
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Vad synd att man aldrig fick veta om hur det blev mellan Rafe och Ben. Jag förstår att Ben känner sig lurad men samtidigt så tycker jag ändå att han borde vara så smart att han begriper att Rafe är samma person innerst inne, oavsett läggning. De är ju nästan själsfränder, så himla synd om de inte ens kan vara vänner längre.
Humor: +1
Karaktärer: +0,5
Handling/Koncept: +0,5
Berättarröst: +1
Mest intressanta karaktär: Rafe
Bästa scen eller del: Toalettscenen med Ben
Minnesvärt citat: “Wouldn’t it be nice if we lived in a world where no one thought being gay was even something to ride someone about?”
Rekommenderar för:
Gillar du humor och överdrivna men härliga karaktärer så har du hittat rätt.
Rekommenderar inte för:
Vill du ha något mer i en seriös ton och ett riktigt slut så kanske den här boken inte passar dig.
Betyg: 8/10
Boktycke 
Lovisa - IReadNSee
July 24, 2013 at 18:19
Nu har ju inte jag läst den här boken och vet inte hur stämingen är riktigt just i den här boken. Men något jag tycker är intressant med böcker som som har en homosexuell huvudkaraktär är att de oftast faktiskt utspelar sig i ett samhälle(vårt samhälle) där det inte är 100% accepterat ännu och att man måste gömma det eller liknande; att det är fel. Det är ju visserligen säkert en verklig bild av hur det är i verkligheten men samtidigt tror jag vi skapar den här bilden genom att vi har det i böckerna. För dessa böckerna visar inte en bild över hur normalt ett homosexuellt förhållande kan vara. Jag läste för ett tag sedan Richelle Meads nya bok, Gameboard of the gods, där det finns ett homosexuellt par. Men det gjordes ingen grej av det alls och inga konstigheter eller reaktioner från karaktärerna i böckerna och det gör, delvis, att min reaktion också blir sådan. Jag gillade verkligen det; att det avbildades som normalt, för det är det. Men jag har inte läst många böcker där det är accepterat driekt från början utan det brukar alltid vara någon slags inledande chock, tveksamheter och sedan gå vidare till något slags accepterande.
Haha(kort text!), här är några av mina tankar om ämnet! 🙂
Fia Filur
July 25, 2013 at 21:54
Jättebra kommentar, Lovisa! Jag förstår precis hur du menar och tycker likadant själv. Vissa saker som framhålls i en del ungdomsböcker snarare spär på/skapar ett problem istället för att neutralisera det. Det gör ju att man som läsare fokuserar på det och tänker att “så är det”, men så kanske det inte alls är. Vi kanske bara tror att det är så och om alla tror det så liksom “blir det så”. Det är som att ha en fördom, skriva ner fördomen och helt plötsligt får alla som läser den exakt samma fördom. Kul att du nämner Richelle Mead som gott exempel, hon är min idol. 🙂
Lovisa - IReadNSee
July 27, 2013 at 14:27
Tack! Men eller hur! Böcker är ju fantastiska – det är vi nog alla överens om. I dem kan vi få uppleva saker som vi annars aldrig skulle kunna ha gjort. Visserligen ska de självklart användas till att berätta verkliga historier på ett lite halvt fiktivt sätt men med böcker har vi ju även möjligheten att att ta ett kliv längre än det och, som du säger, “neutralisera” saker och ting.
Jag bara hoppas att författare och böcker inte fastnar i problemen med det hela utan även går vidare och gör så att det blir en normal del av litteraturen och ungdomslitteraturen. Det skulle vara grymt att ha en homosexuell huvudkaraktär i någon stor serie, typ Harry Potter/Divergent-aktig, där det bara fick vara så utan konstigheter. Får se när det händer!
Anna - Boktycke
August 2, 2013 at 10:21
Håller med, fördomar är ju något som man lätt kan bygga upp själv genom media trots att man själv aldrig ha upplevt det själv. Dock så är det tyvärr en för sann verklighet att homosexualitet inte är 100% accepterat i samhället, till och med i Sverige. Har en bekant som är homosexuell och det är riktigt tragiskt vad folk kan kalla dem när han är ute och går hand i hand med sin pojkvän.
Sen håller jag på att läsa The Culling (dystopi) som har en homosexuell kille i huvudrollen och där känns hans läggning helt naturligt och accepterat vilket är väldigt uppfriskande. Dock så verkar mer än 50% av killarna i den boken antingen vara bi/homosexuella så det är knappast trovärdigt. Men uppfriskande iaf 🙂
Åh, vill läsa Meads nya! Måste verkligen beställa hem den snart!
Anna - Bokbabblaren
July 24, 2013 at 20:00
Den här verkar riktigt intressant. Får nog ta och läsa den nån gång! 🙂
Maria
July 26, 2013 at 21:47
Jag älskade den här boken. Jag gillar att allt är lite omvänt. Att Rafe är accepterad och så, men väljer att gå in i garderoben igen istället för tvärtom som det ofta är i böcker med hbtq-tema.
Har ni inte läst David Levithans “Ibland bara måste man” så borde ni göra det. Bästa boken på temat, där det inte alls görs nån grej av att paret är två killar.
Fia Filur
July 29, 2013 at 11:22
Håller med Lovisa igen. Det är när huvudpersonen har en annan läggning och det inte grubblas över, diskuteras eller lyfts på ögonbrynen åt, när hans eller hennes preferenser bara nämns i förbifarten tillsammans med andra små detaljer om personen, det är då vi har kommit långt. Sen är det självklart bra att det finns böcker som problematiserar det eftersom säkert många känner igen sig i det, men tycker det skulle vara intressant om det kom fler böcker som lutade åt andra hållet också.
Lovisa - IReadNSee
July 29, 2013 at 17:32
Det sammanfattar vår syn på detta väldigt bra! 🙂