Har du inte testat att läsa en bok i diktform så rekommenderar jag dig att göra det nu!
Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör (eng. One of Those Hideous Books Where the Mother Dies)
Författare: Sonya Sones
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2012 (eng. 2004)
Handling:
Rubys liv är allt annat än lyckligt när hennes mamma dör och hon tvingas flytta till Los Angeles för att bo hos sin superkända pappa Whip, mannen som har övergivit henne i 15 år. I det nya hemmet väntar en inställsam pappa, kändisar till grannar och ett liv i överflödigt lyx men vad Ruby vill ha är sin pojkvän Ray, sin bästis Lizzie och mest av allt… sin döda mamma.
Omdöme:
Det här är den första boken jag läser som är skriven i diktform. Förutom några e-postmeddelanden så består all text i boken av korta diktstycken. Jag var först lite skeptisk men det tog inte mer än ett par sidor förrän Sones fick en ny fan.
Jag visste inte ens att jag tyckte om dikter förrän jag läste den här boken. Språket är underbart och jag fullständigt avgudar det. Rubys berättarröst är ibland så ironisk att man inte kan låta bli att dra på läpparna och ibland är den så känslosam att tårarna bara rinner ner. Det här är en bok som både fick mig att skratta och att gråta. Bara det gör att den är värd en plats i mitt hjärta.
319 sidor kan låta mycket men eftersom boken är skriven i diktform så tog det inte mer än ett par timmar att läsa ut den. Handlingen var väl lite väl lätt att förutspå men det var inget som störde mig, det här är en bok man läser för språkets och stämningens skull.
Det blir en relativ kort recension idag. Kort sagt så gillar jag den här boken mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra och nu måste jag ha mer av Sonya Sones! Ska dock försöka få tag på hennes böcker på originalspråket.
Språk: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer:+0,5
Stämning: +0,5
Mest intressanta karaktär: Ruby
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärd citat:
Inte visste jag
att jag var så beroende
av att hon var beroende
av mig.
Betyg: 8/10
Boktycke 