Julie Murphy – Puddin’

Att vara tjock ska inte vara något hinder för att uppnå framgång!

Titel: Puddin’
Författare: Julie Murphy
Serie: Dumplin’ #2
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Millie Michalchuk has gone to fat camp every year since she was a girl. Not this year. This year she has new plans to chase her secret dream—and to kiss her crush. Callie Reyes is the pretty girl who is next in line for dance team captain and has the popular boyfriend. But when it comes to other girls, she’s more frenemy than friend. When circumstances bring the girls together over the course of a semester, they will surprise everyone (especially themselves) by realizing they might have more in common than they ever imagined.

 

Tycke:
Här har vi en av de nominerade finalisterna i Goodreads Choice Award 2018 och trots att jag tyckte att första boken Dumplin’ var överskattad så hade jag höga förväntningar på denna. Tyvärr så levde den inte upp till mina förhoppningar och även om det var underhållande läsning så lämnade den mig ganska besviken. Jag vet att en del av anledningen till varför boken har blivit så uppskattad är för att det är två tonårstjejer i huvudrollerna, en tjock och en mexikansk. Visst har den ett bra budskap om att acceptera sig själv och andra, och visst är det bra att alla huvudroller i amerikanska ungdomsböcker inte består av smala, vita personer. Dock har etnicitet och kroppsstorlek hos karaktärerna har aldrig spelat någon roll för mig, så för mig är det faktiskt struntsamma. Sen har det ju kommit ganska många böcker i ungefär samma tema så Puddin’ är ju inte särskilt unik i den bemärkelsen.

Hursomhelst, jag gillar att Millie är så positiv och artig. Det är ju omöjligt att inte gilla henne! Callie är också intressant, uppskattar att hon säger vad hon tycker och tar inget skit. Hon var ingen favorit från början men hon växte mycket under bokens gång och vänskapen mellan tjejerna är väldigt fin. Det kändes som en klassisk kärlekssaga: snäll flickan möter stygg pojke och känslorna spirar, fast i det här fallet är båda heterosexuella tjejer som blir vänner istället.

Sammanfattat så är Puddin’ en bok om vänskap med en förutsägbar handling. Den har dock ett bra budskap och intressanta huvudkaraktärer och allt som allt så gillar jag den, men inte lika mycket som många andra verkar göra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag fattar inte riktigt Callies lojalitet, hon kan ta skulden för hela inbrottet själv för hon är “lojal” mot laget, men sen kickar de ut henne och hon blir arg och känner sig förrådd. Istället för att avslöja för polisen vilka andra som var med så går hon och avslöja deras pinsammaste hemligheter för att hon vill hämnas. Känns som en märklig logik, det hade varit mer i linje med hennes karaktär att dra med hela laget i ner gropen.
• Vad jag blev både ledsen och trött på Millies mamma. Snacka om att ge sin dotter dålig självkänsla och falska förhoppningar när hon tjatar på henne att banta hela tiden och säger att livet blir mycket lättare om hon blir smal. Det är ju en sak om Millie är ohälsosamt tjock, men i boken verkar hon må hur bra som helst och då är det ju bara fel att tvinga henne att gå ner i vikt när hon trivs med sig själv.