Om rök och ben skaffar barn ihop?

Eh… går det ens?

Titel: Daughter of Smoke and Bone
Författare: Laini Taylor
Serie: Daughter of Smoke and Bone #1
Sidantal: 417
Utgivningsår: 2011

Handling:
Karou lever i Prag, har blått hår och är en begåvad konstnär. Hennes vänner tror att de vackra målningarna på djurliknande människor kommer från Karous fantasi, men i verkligheten så är bilder på Karous familjemedlemmar. Nej, Karou är ingen vanlig tonåring. Hon är uppväxt och lever hos ett gäng monster. Trots sin udda familj så har Karou bara vanliga tonårsbekymmer såsom en efterhängsen ex-pojkvän. Men när ängeln Akiva anländer till staden och har som mål att utrota alla monster förändras livet väldigt drastiskt för Karou… och även för Akiva själv.

 

Omdöme:
Av de recensioner som jag har läst så har jag uppfattat den här som en annorlunda bok, och annorlunda är den verkligen.

Det jag absolut älskar med boken är den fantasifulla världen. Beskrivningarna på hur de olika chimeras (hälften människa, hälften djur) ser ut är väldigt bra och jag kan lätt föreställa mig dem. Gillar hur allting hålls lite mystiskt och att man hela tiden ville veta mer om världen, t.ex. varför samlar de på tänder? Hur kan de uppfylla önskningar? Påminner mig lite om mangan Petshop of Horrors 🙂 Tycker även om att den utspelar sig i Prag och inte i USA eller England som många andra YA-böcker gör.

Karou är en kick-ass hjältinna och det är hur fräckt som helst att hon har blått hår. Gillar verkligen att hon är stark och aldrig hjälplös. Akiva förstod jag mig inte alls på i början och jag måste säga att vissa av hans repliker är riktigt cheesy. Brimstone och gänget i affären verkar hur coola som helst, speciellt Issa med alla sina ormar. På det hela taget så fanns det många färgstarka karaktärer att tycka om.

Och nu det som störde mig något så rejält: den allvetande berättarrösten! Jag gillar INTE allvetande berättarröster. Det är helt och hållet min personliga preferens. Jag tycker att den funkar om den berättas i en humoristisk ton men i en mer ”seriös” bok så är jag allergisk mot den allvetande formen. Jag skulle förmodligen älska den här boken om det inte var för att man for runt i allas tankar som en vilsen komet. Jag kom av mig jämt i handlingen för jag störde mig på berättarrösten hela tiden. Jag vet att det är jag själv som är känslig och andra bryr sig förmodligen inte om det, men allvetande berättarröst är som selleri för mig, ett stort nejtack!

En annan sak som gjorde mig förvirrad var alla tidshopp. Okej, det kan vara mitt fel eftersom jag aldrig riktigt kom in i berättelsen men ibland så hängde jag inte alls med i flashback-scenerna. Händer det här nu eller är det här ett minne? Den frågan ställde jag ett flertals gånger.

Jag tror att den här boken skulle bli perfekt som manga. Beskrivningarna är väldigt grafiska och i manga används oftast en allvetande berättarröst. Håller tummarna hårt för att det ska bli en graphic novell av den här.

Daughter of Smoke and Bone överraskade mig med sin härliga värld och karaktärer. Tyvärr är jag inte någon fan av allvetande berättarröst. Det i sin tur gjorde att jag inte kom in i berättelsen och kunde inte uppskatta den lika mycket som jag skulle ha gjort annars. Har ni inget problem med att studsar runt bland allas tankar så lär ni nog gilla den här, för den är verkligen annorlunda från många andra YA-böcker som finns ute just nu.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst:-1
Fantasivärld: +1
Handling: +0,5
Förvirrande tidshopp:-0,5

Mest intressanta karaktär: Karou
Bästa scen eller del: Spoiler [När Akiva berättade att han hade dödat Brimstone]

Betyg: 5,5/10

Andra böcker i serien:
1. Daughter of Smoke and Bone
2. Days of Blood and Starlight