Korppojkarna

Maggie Stiefvater fortsätter att imponera

Titel: The Raven Boys
Författare: Maggie Stiefvater
Serie: Raven Cycle  #1
Sidantal: 454
Utgivningsår: 2012

Handling:
Blue har växt upp med vetskapen om att om hon kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Alla hennes synska släktingar har förutspått samma sak och Blue tror på dem. En natt när hon hjälper sin moster att undersöka vilka som kommer att dö under det kommande året ser hon kille i hennes ålder. För Blue som inte är synsk finns det bara två förklaringar till varför hon kan se honom, antingen så är hon hans mördare, eller så är han hennes sanna kärlek. Hans namn är Gansey och efter en rad händelser träffar de på varandra. Gansey visar sig vara besatt av att det övernaturliga och Blue bestämmer sig för att hjälpa honom och hans kompisar med att hitta energikällorna i staden. Något som blir mycket farligare än vad de har räknat med.

Omdöme:
The Raven Boys är för mig en av årets mest efterlängtade böcker. Jag har tidigare läst fyra böcker av Stiefvater och gillat allihopa. Den här är ingen undantag.

Som vanligt så kräver Stiefvater en del av läsaren. Det tar tid att lära känna karaktärerna och för handlingen att komma igång. Från början så ser man inte storheten med boken men ju mer man läser desto djupare sjunker man in i berättelsen och BAM! Sen är man fast och kan inte sluta läsa!

Handlingen berättas ur fyra olika berättarröster och jag tycker att varje röst är distinkt nog för att jag inte skulle blanda ihop dem. Har man läst något av Stiefvater tidigare så vet man att alla hennes karaktärer, speciellt de manliga, har väldigt mycket angst (kan inte komma på ett bra svenskt ord till det) i sig. Alla är trasiga på insidan och de döljer det för omvärlden med falska leenden, men som läsare så får man tillgång till deras innersta tankar och man kan inte låta bli att tycka synd om dem. Relationen mellan Gansey och Adam tycker jag både är stark och bräcklig på samma gång och jag är verkligen fascinerad av hur bra författaren har gestaltat den.

Språket WOW. Maggie kan verkligen skriva. Hennes texter är alltid så poetiska och stämningen så dyster och vacker. Mer än en gång stannade jag upp i läsningen för jag blev helt tagen av hur bra hon formulerar sina meningar. Hennes språk är vad som gör berättelsen så magisk.

Jag gillar verkligen att handlingen är oförutsägbar och att det inte är kärlek vid första blick. Nej, här är det förvånansvärt lite kärlek faktiskt. Jag kunde inte alls gissa mig till slutet och när det kom så ville jag bara ha mer. Hur ska jag överleva i ett helt år till innan andra boken kommer ut?

Nu har jag bara hyllat boken och ifall ni undrar varför jag inte har gett den fullpott så är det för att början är lite seg samt att jag inte tyckte att boken var speciellt spännande. Jag läste vidare för karaktärernas skull och inte för att handlingen grep tag i mig. Det händer egentligen inte särskilt mycket i boken men karaktärerna och stämningen är så kusligt bra att det inte gör något.

Och ja, boken kommer att kommer ut på svenska i mars nästa är med titeln Kretsen. Vill ni inte läsa den på engelska så kan ni vänta på den svenska översättningen. Men att läsa den tycker jag att ni absolut ska göra!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså, hur kan de inte märka att Noah är ett spöke när de bor med honom? Tänker de inte på att han aldrig äter och att de aldrig ser honom i skolan? Och de har väl bott med honom i över ett år? Knasigt!

• Vem tror ni är Blues sanna kärlek? Är det Gansey eller Adam? Jag gissar på Gansey!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Gansey
Bästa scen eller del: När killarna fick sina spådomar
Minnesvärt citat: They filled the hallway to overflowing, somehow, the three of them, loud and male and so comfortable with one another that they allowed no one else to be comfortable with them.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien:
1. The Raven Boys
2. The Dream Thieves
3. Blue Lily, Lily Blue
4. Titel ej bestämd