Kan man lita på en syster som man inte har sett på tio år?

En ungdomsfantasy är allting inte är på svart och vitt.

Titel: Häxmästaren
Författare: Peter Bergting
Serie: Legenden om Morwhayle #1
Sidantal: 302
Utgivningsår: 2011

Handling:
15-åriga Arteil har levt ett relativt lugnt liv med sin far och sin hund sedan modern och systern försvann. I och för sig så tvingar fadern honom att träna svärdskonst dag ut och dag in men annars så händer det inte så mycket i staden Gopnyk där han bor. En dag förändras allt när Arteil upptäcker att de har ett magiskt svärd och helt plötsligt dyker hans försvunna tvillingsyster Malda upp i huset. Utan vidare tar Malda honom med sig genom portalen och vips befinner sig de på andra sidan om havet. Arteil förstår ingenting med glädjen över att se sin syster vid liv gör att han frivilligt följer med henne. Men kan han verkligen lita på Malda? Och vad var det som hade hänt för 10 år sedan?

Omdöme:
Svensk ungdomsfantasy är ju inte direkt något som finns i överflöd så jag har varit nyfiken på den här serien sen den kom ut ifjol. En ung hjälte, ett magiskt svärd, ett mysterium, en ond häxmästare och en mäktig drake. Det låter som en ganska typisk fantasybok och det var vad jag väntade mig också. Därför blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att Häxmästaren inte alls följde det välprövade ”godhet mot ondska”-stuket.

Eller ja, att säga att det inte var de goda mot de onda är väl inte helt korrekt för det gjorde boken till en viss del. Det som överraskade mig var att flertalet karaktärer låg någonstans i gråzonen mellan ond och god, t.ex. Malda, draken Gorgobestor och pappan. Boken är skriven i allvetande perspektiv vilket jag personligen inte är någon fan av, men just i det här fallet så tycker jag att det fungerar alldeles utmärkt eftersom man fick ta en del av hur alla upplevde situationen. Alla har sina skäl för att handla så som de gör och det är svårt att säga vad som är rätt eller fel. Det är sånt som jag uppskattar i berättelser.

Favoritkaraktären är utan tvekan Malda. Jag gillar att hon är mystisk och att man aldrig riktigt visste var man hade henne. Jag vet att hon är Arteils tvillingsyster vilket betyder att hon också måste vara 15 år gammal. Men under hela läsningen så såg jag henne som en 11-åring. Vet inte varför, men hon kändes mycket yngre än 15.

Handlingen är okej. Kan tycka att det ibland var för många trådar man behövde ha koll på samtidigt. Dessutom så betedde sig inte alla helt logiskt och det var något som förstörde läsupplevelsen i början. Men så fort jag stängde av den kritiska delen av hjärnan så blev berättelsen mycket bättre. Tyckte mycket om humorn som fanns mellan raderna, t.ex. att Arteil såg tjejig ut med sitt långa hår och att draken fick gå i terapi för sina vredesutbrott. Hihi, det satt jag och fnissade åt. Illustrationerna var trevliga också.

Kort sagt, en helt klart läsvärd bok, speciellt för dig som gillar episk fantasy. Boken slutar lite i en cliffhanger och det är tur att jag redan har den andra boken hemma.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Att Scurvley var ond fattade man ju så fort han var ensam med Arteil i gångarna!

• Tycker att Malda har en för liten roll vid slutet. Man fick ju inte ens veta vart hon hade tagit vägen.

 

Illustrationer: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Karaktärer: +0,5
Charm: +0,5

Mest intressanta karaktär: Malda
Bästa scen eller del: Spoiler [När Malda och Arteil kom till Morwhayle]

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Häxmästaren
2. Demonprinssessan
3. Dödens stad