Brandon Sanderson – Skyward

Något nytt att älska från favoritförfattaren

Titel: Skyward
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Skyward #1
Sidantal: 513
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Defeated, crushed, and driven almost to extinction, the remnants of the human race are trapped on a planet that is constantly attacked by mysterious alien starfighters. Spensa, a teenage girl living among them, longs to be a pilot. When she discovers the wreckage of an ancient ship, she realizes this dream might be possible—assuming she can repair the ship, navigate flight school, and (perhaps most importantly) persuade the strange machine to help her. Because this ship, uniquely, appears to have a soul.

 

Tycke:
Sanderson är utan tvekan min favoritförfattare. Skyward är lätt den bästa boken jag har läst i år hittills.  Spänning, vänskap, tvister, humor, älskvärda karaktärer… den har ALLT! Okej, möjligen ingen romans, men det behövs faktiskt inte. Många gånger så har jag upplevt att författarna har stoppat in en kärlekshistoria bara för att det förväntas finnas en, hellre ingen romans än en påtvingad romans skulle jag säga. I Skyward slåss de för sina liv, vem har tid med tonårshormoner?

Jag fastnade för Spensa direkt och jag kan inte komma ihåg när jag senast grät för att jag var så stolt över en karaktärs val och utveckling. Hon är långt ifrån perfekt men hennes kämpaglöd och passion gör henne till en makalöst sympatisk karaktär. M-bot är min nya favorit AI, han är ju så hysteriskt rolig. Ett stridsplan som är besatt av svamp är en svårslagen kombo. Det finns så många karaktärer att förälska sig i och få hjärtat krossat av.

Slutet är episk och detta är bara första boken av fyra!!! Herregud, kan knappt vänta tills tvåan kommer ut!

Säger bara en sak till: LÄS DEN!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Undrar om Doomslug är en betydande varelse eller om han bara är en maskot. Jag hatar sniglar i verkligheten, men Doomslug verkar faktiskt ganska söt.  
• Jag grät glädjetrådar i slutet när Spensa och hennes team räddade basen. Så himla mäktigt!

 

Brandon Sanderson – The Dark Talent

En väldigt flummig och rolig bok med alldeles för många fotnoter

Titel: The Dark Talent
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Alcatraz #5
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2016

Baksidestexten:
Alcatraz Smedry has successfully defeated the army of Evil Librarians and saved the kingdom of Mokia. Too bad he managed to break the Smedry Talents in the process. Even worse, his father is trying to enact a scheme that could ruin the world, and his friend, Bastille, is in a coma. To revive her, Alcatraz must infiltrate the Highbrary–known as The Library of Congress to Hushlanders–the seat of Evil Librarian power. Without his Talent to draw upon, can Alcatraz figure out a way to save Bastille and defeat the Evil Librarians once and for all?

 

Tycke:
Den här måste vara serien som Brandon Sanderson skriver på när han vill ta paus från sina ultraepiska 1000+-sidors fantasybiblar. Alcatraz är så flummig och oseriös att det är omöjligt att ta den på allvar, men det hindrar inte mig från att gilla den väldigt mycket. Humorn är bara så överdriven att man inte kan låta bli att skratta. Dessutom är boken som en parodi på dramaturgiska akter som ofta förekommer i andra böcker.

Denna är en aning mörkare än de tidigare delarna i serien och här finns det fotnoter i mängder, från början var det rätt kul men sen blev det för jobbigt att läsa och jag måste erkänna att jag skippade några av fotnoterna i slutet.

Jag trodde att detta skulle vara sista boken i serien men det visar sig att det kommer en sjätte bok, som ännu inte har något release-datum (trots att det har gått 3 år nu!).  Jaja, den som väntar på något gott…

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Oh, så det är Bastille som ska ”skriva” nästa bok istället för Alcatraz, spännande!  

 

Onda superhjältar som tagit över världen

Ännu ett imponerande verk av min favoritförfattare!

Titel: Firefight
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Reckoners #2
Sidantal: 432
Utgivningsår: 2015

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Rebellgruppen The Reckoners har tagit över Newcago men lugnet är långt ifrån över. Att de lyckades besegra Steelheart har gjort att andra epics numera ser dem som en fiende. En efter en kommer de till staden för att döda The Reckoners. Gemensamt för alla anfallen är att de är utsända av Regalia, tyrannen över staden Babylon Restored. Tillsammans med ledaren Jon och Tia åker David till Babylon Restored för att slå tillbaka. Men vilken är Regalias riktiga plan? Och har David fel när han tror att epics kan bli goda om de bara slutar använda sina krafter? Kan han rädda Megan innan mörkret eller The Reckoners förgör henne?

Tycke:
En av årets mest efterlängtade uppföljare är äntligen här! Om ni har läst min recension av Steelheart så vet ni hur mycket jag gillade boken. Som vanligt så fortsätter Brandon Sanderson att briljera och Firefight gör mig inte besviken.

Alltså David och hans metaforer är så roliga. Höll på att skratta ihjäl mig när han tänkte säga något snällt om Megan och jämförde henne med en potatis haha. Grejen är ju att de faktiskt är ganska logiska när han förklarar, vilket gör det hela ännu mer rolig. Jag är väldigt imponerad över hur mycket författaren har fått mig att gilla David. I 9 av 10 fall så suckar jag när huvudpersonen har allvarliga hemligheter för sina kamrater, men här tyckte jag att David gjorde helt rätt och tänkte inte ens på vilken fara han satte gruppen i. Snacka om att lita blint på huvudpersonen.

De nya karaktärerna är också bra, gillar speciellt Missy, Dawnslight och Exel. Megan var jag lite osäker på i förra boken men hon växte riktigt mycket i den här. Älskar också idén med lyckokakorna. Det måste väl ändå komma från Writing Excuses (en podcast om skrivande som Brandon Sanderson är med i). Vad jag kommer ihåg så var det ett avsnitt där de bollade idéer med varandra och då var det någon som kom på att en fånge skulle skicka meddelande till omvärlden via lyckokakor. Jag lyssnade säkert på det för flera år sedan, riktigt kul att se att idén har blivit verklighet.

Det enda negativa jag har att säga är att boken är alldeles för kort. Ahh, vilket jobbigt slut och tredje boken kommer inte förrän ut om ett år! Jag saknar också en mindblowing tvist. Missförstå mig inte, det finns många spännande tvister i boken, men det var ingen som var fantastiskt mindblowing. Nåja, det är väl jag som har blivit bortskämd efter att ha läst hans Mistborn-serie där varje bok har flera superstora tvister.

Kort sagt, ännu en bra bok av Brandon Sanderson. Firefight är en absolut värdig uppföljare och redan nu så längtar jag halvt ihjäl mig efter den tredje och avslutande delen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, så Calamity är en epic! Jag misstänkte faktiskt det på boktiteln. Både bok 1 och 2 är ju döpta efter epics. Så jag tänkte att Calamity som trean heter kanske också är en epic. Men jag fattar inte riktigt, hänger hen i rymden? Hur kommunicera man med den? Hoppas på svar i nästa bok.  

• Var lite orolig att David skulle bli en epic, fast å andra sidan så skulle det ha varit rätt coolt det också. Skulle Megan ha varit hans svaghet då? Eller hajar kanske haha.  

• Hela den här boken var ju uppbyggt för att Jon skulle bli ond. Hade hoppats på att det skulle bli annorlunda.  

Spänning/Handling: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär: David
Bästa scen eller del: Alla Davids metaforer
Minnesvärt citat:
“So, uh,” I said, shuffling from one foot to the other, “want to go with me to check up on Obliteration? If you’re not doing anything else important, I mean.”
She cocked her head. “Did you just invite me on a date … to spy on a deadly Epic planning to destroy the city?”
“Well, I don’t have a lot of experience with dating, but I’ve always heard you’re supposed to pick something you know the girl will enjoy…”
She smiled. “Well, let’s get to it then.”

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en actionfull bok med onda superhjältar.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha mycket kärlek och drama.

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Steelheart
2. Firefight
3. Calamity

Extraböcker
1.5. Mitosis

Andra versioner av omslaget

 

Vem är tidsålderns hjälte?

Ett episkt slut till en episk serie!

Titel: The Hero of Ages
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #3
Sidantal: 748
Utgivningsår: 2008

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Världens ände är nära. Kraften som Vin släppte loss håller på att förgöra mänskligheten och i en desperat kamp reser Elend och Vin runt i riket för att samla på sig ledtrådar om hur den kan stoppas. Vin har accepterat sitt öde som ett vapen men Elends nya roll som tyrann tynger honom mer än vad han medger. Samtidigt har Sazed tappat tron och vet inte hur han någonsin ska kunna hitta meningen med livet. Alla kämpar mot egna problem och mot jordens undergång. Men kommer deras krafter och hårda arbete att räcka? Hur kan människor vinna mot en gud som vill förgöra en?

Tycke:
Så var den episka sagan slut. Mistborn-serien har sannerligen bjudit på en minst sagt oförglömlig resa och det känns så tråkigt att man inte längre kommer att få åka på nya äventyr med Vin, Kelsier, Elend, Sazed och Tensonn.

Vin och Kelsier har jag alltid tyckt är de starkaste karaktärerna sedan bok 1 men både Elend och Spook växte rejält i mina ögon i den här boken. Speciellt Elends karaktärsutveckling är både mäktigt och hjärtekrossande på samma gång. Han har insett att han inte längre kan vara den naiva pojken som vill ha ett lyckligt slut för alla, nu är han snarare en tyrann som tvingar till sig makt, precis det som han alltid har avskytt. Åhh, vill bara krama och trösta honom.

Stämningen är betydligt mörkare än i de andra böckerna och man är verkligen rädd om karaktärerna. Det är omöjligt att förutspå hur boken kommer att sluta och trots det höga sidantalet så slukade jag boken på två dagar för det var så spännande. Speciellt de 150 sista sidorna, trodde att jag skulle få andnöd vid vissa scener.

Brandon Sanderson har knutit ihop säcken väldigt snyggt, man får svar på alla sina frågor och mer därtill. Nu i efterhand inser man hur mycket ledtrådar han redan har lagt ut i första boken och det är verkligen imponerande hur ihopvävt böckerna är.

Det enda negativa jag har att säga är väl att jag trots allt är lite besviken över slutet. Missförstå mig inte, det var himla mäktigt. Men jag har knutit så många känslomässiga band till karaktärerna att jag tyckte att fleras slut inte var tillräckligt. De fick inte vad de förtjänade och det är så orättvist, men det är väl så det är i verkliga livet också.

Allt som allt, ett hejdundrandes avslut till en alldeles fantastisk serie. Om ni är den minsta intresserad av episk fantasy så rekommenderar jag starkt att ni plockar upp denna. Och ifall ni inte vill läsa på engelska så är det inga problem för första boken kommer snart ut på svenska!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Slutet känns både onödigt sorgligt och överlyckligt på samma gång. Vin och Elend dog utan att få se den nya världen. Och deras död kändes ärligt talat inte särskilt känslosamt då det hände, men efteråt när man såg dem ligga på ängen hand i hand var det hjärtekrossande. Däremot så tyckte jag att det var så bra att Sazed blev den nya guden.

• Älskar Spooks delar och han blev en av mina favoritkaraktärer i den här boken, men nu när jag tänker efter så påverkar han ju knappt huvudberättelsen (hans meddelande kom ju inte ens fram).

• Åh, jag hade ju hoppats på att det var Kelsier som hade kommit tillbaka som en ande/gud när han uppenbarade sig för Spook.

Karaktärer: +1
Språk: +0.5
Spänning: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Vin och Elend
Bästa scen eller del: De sista 150 sidorna
Minnesvärt citat:“Lately, I feel like my life is a book written in a language I don’t know how to read.”

Rekommenderar för:
Alla

Rekommenderar inte för:
Ni som verkligen inte tycker om tegelstenar.

Betyg: 9,5/10

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

 

Andra versioner av omslaget

 

Under belägring av tre arméer

Att äta metaller har aldrig varit häftigare!

Titel: The Well of Ascension
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #2
Sidantal: 796
Utgivningsår: 2007

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
De har lyckats med det omöjliga! Vin är numera en skicklig mistborn och Elend har blivit vald till kung. Vad som skulle ha slutat som en lycklig saga är bara början på problemen. För det första är inte Elends position på tronen något som är säkert då det finns många inom staden som hellre själva vill komma till makten. Och de är inte ensamma, för inom kort tågar flera arméer mot staden, alla med målet att attackera och ta över Luthadel. Medan Elend brottas med politiken så slåss Vin med alla lönnmördare som är ute efter Elends liv. Samtidigt så kan hon inte glömma bort Lord Rules sista varning. Varningen om att han egentligen skyddade dem, att det finns något långt hemskare där ute… något som börjar vakna till liv igen…

Tycke:
Efter att ha läst fantastiska Mistborn – The Final Empire så var jag absolut tvungen att plocka upp fortsättningen.

Vad jag älskar med den här serien är att författaren tvistar till de stereotypiska handlingarna och gör något nytt av det. Vad händer om hjälten inte klarar av att besegra ondskan? Och hur ska de får i ordning ett samhälle där härskaren har styrt med terror i över tusen år? Det är tankeväckande och man undrar verkligen vad som är rätt och vad som är fel.

Karaktärerna är fantastiska som alltid. Jag saknar verkligen Kelsier men gillar att OreSeur fick en större roll. Åh, älskar verkligen scenerna mellan honom och Vin. På tal om Vin, shiiiiit, så himla kickass hon har blivit! Hennes karaktärsutveckling är verkligen enorm. Samtidigt så har hon ändå kvar sin osäkerhet innerst inne när det gäller Elend. Även fast jag störde mig väldigt mycket på hennes velanden så tycker jag att det är trovärdigt att Vin känner sig så.

Vad som stoppar boken från att få toppbetyg är att den är faktiskt lite seg i mitten. I stort sett så handlar hela boken om belägringen och det är även en del snack om politik. Dessutom så är boken betydligt mörkare och jag saknar den humorn som jag tyckte så mycket om i första boken.

Tvisten i slutet var för min del ganska oväntat. Jag hade förväntat mig en tvist, men när det kom så kände jag mig ändå väldigt oförberedd. Detta är bara ytterligare ett bevis på vilken skicklig författare Brandon Sanderson är.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok. Lite seg på sina ställen men karaktärerna och magisystemet är helt fantastisk. Älskar dessutom tvisterna och kommer absolut att läsa fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Oj, så nu är Elend också en Mistborn. Jag trodde först att han skulle dö på riktigt. Kelsier dog ju, så jag tänkte att Elends död skulle göra Vin bittrare och starkare. Men shit, vilken tvist att det var fel att inte ta hela kraften för sig själv. Vin som kämpade så hårt emot sitt habegär, och så visar det sig vara fel. Gahhhh!

• Åhh, OreSeur var förrädaren! Eller ja, egentligen Tensonn. Det var ju egentligen ganska tydligt eftersom det var då han började bonda med Vin. Hoppas att han kommer tillbaka och blir Vins vän/tjänare på riktigt sen.

• Så Zane är typ en inkvistador? Tyckte att det var så bra gjort med att han kunde höra ”Guds” order och att Vin var den enda som han inte behövde döda. Så nu fick man ju en förklaring till Marschs beteende utan att det blev övertydligt. Gillar det verkligen!

• Vin är så himla cool när hon i slutet bara dödade Straff utan att ge honom en chans att försvara sig. Yes! Äntligen en hjälte som inte låter de onda får en chans att slingra sig undan!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Magisystem: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Oreseur
Bästa scen eller del: Sista 200 sidorna!
Minnesvärt citat:
“Good men don’t become legends,” he said quietly.
“Good men don’t need to become legends.” She opened her eyes, looking up at him. “They just do what’s right anyway.”

Rekommenderar för:
Tyckte du om första boken så lär du älskar den här med.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om bra böcker eller tegelstenar.

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

 Andra versioner av omslaget

 

Ät lite metall och lär dig att trolla!

Episk fantasy när den är som bäst.

Titel: Mistborn: The Final Empire
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #1
Sidantal: 672
Utgivningsår: 2006

Handling:
Det stora kungadömet The Final Empire är ett orättvist rike där den onda och allsmäktiga Lord Ruler härskar. Medan adelsmännen lever i lyx så behandlas resten av befolkningen som djur. Vin är en 16-årig gatuflicka som har blivit förrådd av sin bror och tvingas jobbar för en tjuvliga för att betala av skulden. Hon har överlevt genom att alltid hålla sig i utkanten och att aldrig dra till sig uppmärksamhet. Men när en grupp märkliga personer tar kontakt med henne och den karismatiska ledaren Kelsier berättar för henne om att hon är en mistborn – en person som kan använda magi tar Vins liv en ny vändning. Från att vara ett misshandlat gatubarn är hon nu med i gänget som planerar att störta den odödliga Lord Ruler.

Tycke:
Såååååååå bra! Det är väl vad man kan säga om den här boken. Brandon Sanderson gör en verkligen inte besviken och denna bok bevisar bara vilken fantastisk förmåga han har när det kommer till att skapa magisystem. Jag kommer inte att gå inte på det i detalj men magin här är som en strategi istället för något hokuspokus. I många andra fantasyböcker tenderar ju magi att vara något allsmäktigt vapen utan några begränsningar. Här blir det mycket mer intressant när det finns tydliga regler för vad man kan och inte kan göra!

Karaktärerna är väldigt bra också. Huvudrollerna Vin och Kelsier är komplexa båda två och jag gillar bådas karaktärsutveckling. Jag tycker också mycket om lärling/vän-relationen mellan dem. Resten av bikaraktärerna är också färgstarka. Till en början kan det kännas en aning överväldigande när en massa namn introduceras men när man väl fortsätter att läsa så är det inga problem att komma ihåg vem som är vem. Dialogerna är smarta, roliga och personliga. Älskar alla de gånger tjuvligan hade möte. Det finns så många karaktärer att gilla, till och med Lord Ruler är rätt intressant när man väl får veta mer om honom.

När det kommer till handlingen så är det ett stort gillande också! En tjuvliga som ska bryta sig in hos The Dark Lord. Hahah, vilken idé! Även om det inte är superspännande hela tiden så lyckas boken hålla mig trollbunden från början till slutet. Och slutet gahhhh, de sista 100 sidorna både krossade mitt hjärta och gav mig andnöd för det var konstant action. Och alla tvisterna!!! Längesen jag läste en bok som gav mig ett så tillfredsställande slut trots att det är FÖRSTA boken i en serie!

Eftersom jag inte vill avslöja för mycket av boken och vill låter er själva upptäcka hur fantastisk den är så nöjer jag med den spoilerfria recensionen här. Säger bra en sak, har ni inte läst något av Brandon Sanderson så har ni verkligen missat något!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Trodde inte mina ögon när jag läste om Kelsiers död. Nooooooooo! Och så var det hans plan hela tiden, att han skulle bli en odödlig symbol för revolutionen. Åhhh, Kelsier, du krossade mitt hjärta!

• Älskar verkligen Vins karaktärsutveckling, från en superskraj gatuflicka till en kickass mistborn. Så himla coolt när hon bestämde sig för att döda Lord Ruler. Och Rend! Hatade honom i början men när man fick veta att han aldrig förrådde Vin så gillade jag honom nästan, men ändå… han hade väl inte behövt misshandla henne. Enda negativa jag kan komma på är att Vin föll för Elend så himla lätt och snabbt. Hon litar ju inte på någon! Sen får hon syn på honom en gång och tycker att han är speciell… instalove varning där…

• Shit, hade verkligen inte väntat mig att Lord Ruler egentligen var Rashek. Den där loggboken var intressant!

• Känns lite konstigt att Elend blev kung, han är ju superung! Ahh, är supernyfiken på hur hans och Vins förhållane kommer att utvecklas.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Miljö/magisystem: +1
Tvister: +1

Mest intressanta karaktär: Vin men Kelsier kommer på en stark 2:a!
Bästa scen eller del: Sista 100 sidorna!
Minnesvärt citat:
“What? Is that boy crazy?”
“Most young men his age are somewhat crazy, I think,” Sazed said with a smile. “However, this is hardly unexpected. Haven’t you noticed how he stares at you when you enter a room?”
“I thought he was just creepy.”

Rekommenderar för:
Vill du läsa en riktigt bra episk fantasy med ett superintressant magisystem samt oväntade tvister så måste du plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om bra böcker eller tegelstenar.

Betyg: 10/10

Läsutmaning #38 – Läs en bok ur genren episk fantasy

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3.The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

 

Minirecensioner – Magnus Bane och en ond superhjälte

Titel: The Last Stand of the New York Institute
Författare: Cassandra Clare, Sarah Rees Brennan & Maureen Johnson
Serie: The Bane Chronicles #9
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Magnus möter Cirkel-medlemmarna

Tycke:
Eftersom jag faktiskt inte alls är särskilt intresserad av att läsa om Valentines shadowhuntergäng och hur de var när de var unga så tyckte jag att den här var ganska medelmåttig. Plus jag är ganska trött på att alla viktigare karaktärer beskrivs som supersnygga och attraktiva. Det som räddar novellen är att man fick träffa på en väldigt saknad karaktär igen.

Andra böcker i serien:
Se nedan

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: The Course of True Love [and First Dates]
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Bane Chronicles #10
Sidantal: 40
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Alecs och Magnus första date

Tycke:
Åh gud, Alec och Magnus är bara så bedårande tillsammans. Speciellt älskar jag att man får se nya sidor av Alec hela tiden. Den här är inte lika bra som What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything men ganska nära. Håller verkligen tummarna för att deras förhållande kommer att fungera!

Och yes, det här är den sista novellen i serien. Buhh, nu måste jag vänta tills City of Heavenly Fire innan jag får läsa mer om Malec.

Andra böcker i serien:
1. What Really Happened in Peru
2. The Runaway Queen
3. Vampires, Scones, and Edmund Herondale
4. The Midnight Heir
5. The Rise of the Hotel Dumont
6. Saving Raphael Santiago
7. The Fall of the Hotel Dumont
8. What to Buy the Shadowhunter Who Has Everything
9. The Last Stand of the New York Institute
10. The Course of True Love [and First Dates]

Betyg: 8/10

________________________________________________________________________________

Titel: Mitosis
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Reckoners #1.5
Sidantal: 35
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
En ny och ond hjälte kommer till staden för att utmana David och gänget.

Tycke:
Yay, ännu mer onda superhjältar! Den här gången är det Mitosis som kommer till staden och hans förmåga är att han kan klona sig själv. En ganska kort men ändå väldigt spännande novell där Davids dåliga metaforer får en att skratta. Måste säga att den här gjorde mig supersugen på att läsa Firefight som tyvärr inte kommer ut förrän i januari år 2015! Buhhh, önskar nästan att jag hade väntat med att läsa den här mellanboken.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien
1. Steelheart
2. Firefight
3. Calamity

Extraböcker:
1.5. Mitosis

 

En dystopi med superhjältar

Lär dig att frukta människor i tajta kläder och mantlar.

Titel: Steelheart
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Reckoners #1
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2013

Handling:
När personer med övernaturliga förmågor dök upp började en ny och mörk era i mänsklighetens historia. Epics, som man kallar dem för, tog snart över världen och härskade över städerna. Tonåriga David har sedan sin fars död ägnat sitt liv åt att ta hämnd och döda tyrannen Steelheart, en av de mäktigaste personerna i landet. Men för att lyckas med det måste han hitta andra som är villiga att offra sitt liv. Och det hela blir ännu svårare när ingen vet vad Steelhearts svaghet är…

 

Tycke:
Steelheart är den tredje ungdomsboken jag har läst av Brandon Sanderson och än en gång lyckas han imponera stort på mig med ett roligt koncept och en oförutsägbar handling. Superhjältar är ju väldigt inne just nu, och idén med onda superhjältar som tar över världen är så himla spännande!

Karaktärsmässigt finns det många att gilla och huvudrollen David är så gullig med sitt vapennörderi och sina dåliga metaforer. Dessutom är han så otroligt passionerad om att hitta svagheterna hos Epics och det gör honom till en sympatisk karaktär. Kärleksintresset Megan fastnar jag inte riktigt för men annars så tycker jag om alla i Reckoners-gänget. Jag tycker till och med antagonisten Steelheart är rätt intressant också.

Vad jag gillar bäst med boken är handlingen. Gahh, så himla spännande. Även om en del saker var uppenbara så hände det ändå flera saker som jag inte hade förutspått. Som läsare blev jag helt engagerad i deras uppdrag och hejade på dem hela vägen. Vilken var Steelhearts svaghet? Hur ska de lyckas med sin plan? Och tvisterna i slutet, omg!

Man fick inga förklaringar till varför vissa personer helt plötsligt fick superkrafter men det tycker jag inte behövs heller. I och med att karaktärerna fokuserar på att leva i nuet så gjorde man även det som läsare och tänkte inte så mycket på det förflutna.

Kort sagt är Steelheart en mycket bra bok och har ni inte läst något av Brandon Sanderson tidigare så MÅSTE ni göra det. Vuxenböcker eller ungdomsböcker, episk fantasy eller dystopi, den mannen kan verkligen skriva. Fick nu en smärre hjärtattack när jag såg att andra boken Firefight ska först komma ut år 2015. Buhhh, så länge man måste vänta 😦

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag trodde efter prologen att Steelhearts svaghet var att man bara kunde skada honom om man egentligen inte vill skada honom. Men sen trodde David att det var så och då visste man att det måste vara något annat. Tänkte dock aldrig på att det var brist på rädsla som var svagheten trots att man fick flera ledtrådar om det.

• Räknade ut ganska tidigt att Megan och Prof var Epics men jag trodde dock aldrig att Megan var Firefight.

Karaktärer: +0,5
Handling: +1
Koncept: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: David
Bästa scen eller del: [När David kom på Steelhearts svaghet]
Minnesvärt citat:
”Please,” I managed to whisper. ”The heroes. You said they’ll come. Let hem stop him.”
”Sometimes, son,” my father said, prying my fingers free, ”you have to help the heroes along.”

Rekommenderar för:
Vill du ha spänning, action och en välskriven bok i en fantasifull framtidsvärld så är den här boken helt perfekt!

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om bra böcker.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien
1. Steelheart
2. Firefight
3. Calamity

Extraböcker:
1.5. Mitosis

Läsutmaning #32 – Läs en bok ur genren dystopi

 

Kritan är mäktigare än svärdet!

I alla fall om du är en Rithmatist. 

Titel: The Rithmatist
Författare: Brandon Sanderson
Serie: The Rithmatist #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2013

Handling:
I hela sitt liv har Joel drömt om att bli en rithmatist men eftersom han aldrig gjorde ritualen som skulle avgjort om han hade magiska krafter eller inte så studerar han vid skolan som en vanlig student. Han är dock lika fascinerad av ämnet och tar varje tillfälle i akt att studera cirklarna och alla de olika ritningarna som en rithmatist bör kunna. Under sommarlovet rövas rithmatist-studenterna bort en efter en och ingen vet varför. Som assistent till rithmatist-proffessorn Finch blir Joel involverad i fallet. Tillsammans med den udda rithmatist-studenten Melody försöker de lösa mysteriet innan de själva råkar illa ut.

 

Tycke:
Jag måste verkligen läsa fler böcker av Brandon Sanderson! Har hittills gillat allt jag har läst av honom och The Rithmatist är inget undantag. Hur kan den här killen vara så himla genialisk när det kommer till magisystem? Han får att rita cirklar och streck på marken med en krita att verka hur häftigt som helst.

Okej, till att börja med så ingår den här boken i steampunk-temat men ärligt talat så är det inte särskilt mycket steampunk i den. Det som jag spontant kan komma på är att polisen hade en mekanisk häst, de åkte tåg samt att mynten hade kugghjulssystem i sig. Varför det sistnämnda funkade så förstod jag aldrig. Visserligen så utspelade den sig i någon form av Storbritannien men eftersom större delen av handlingen ägde rum på skolan så förstod jag aldrig riktigt i vilken tidsera den utspelade sig i. Så med andra ord så är The Rithmatist inte så steampunkig av sig.

Vad boken saknar i steampunkväg kompenserar den gott och väl i magisystem. Så himla coolt att det faktiskt finns illustrationer på magicirklarna mellan varje kapitel. Det gjorde att man som läsare förstod hur saker och ting hängde ihop och hur himla svårt det måste vara att rita runda cirklar på frihand under stress. Jag tänker inte försöka mig på att förklara hur magisystemet fungerar men det är utan tvekan mycket intressant.

I början var jag inte jätteförtjust i karaktärerna. Joel tjatade om rithmatister hela tiden och tyckte så synd om sig själv. Melody kändes lite bitchig och knasig på samma gång. Men sen när man insåg hur otroligt begåvad Joel var och så blev han en riktigt sympatisk karaktär. Detsamma gällde Melody. Till och med professorn Finch gillade jag riktigt mycket vid slutet.

Handlingen är också bra och boken blev aldrig någonsin tråkig. Jag trodde att jag hade listat ur hur boken skulle sluta men slutet överraskade mig. Jag fullständigt slukade de sista 50 sidorna och ville verkligen inte att boken skulle ta slut. Om jag ska säga något negativt om boken så är det väl att det var lite för många lösa trådar som lämnades kvar. Dock gör det inte så mycket då det kommer en fortsättning som jag tänker kasta mig över så fort den släpps. Säger bara en sak, är du någorlunda intresserad av magi så bör du genast plocka upp den här boken!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Har en misstanke om att Joel redan är en rithmatist. Men eftersom han inte tror på att det han ritar är magiskt så blir dem inte det. Det står ju nämnt i boken att viljan om att linjerna ska komma till liv också är väldigt viktigt.  

• Jag trodde faktiskt att Exton var den skyldiga. Himla förvånad sen när han hjälpte Joel och då hade jag verkligen ingen aning om vem som var den riktiga boven.

 

Karaktärer:+0,5
Magisystem/illustrationer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ondingen
Bästa scen eller del: Spoiler [När Fitch ritade en perfekt Taylor defense, med två kritor till och med! Var så himla stolt över honom att jag till och med fick gåshud!]

Rekommenderar för:
Vill ni ha spänning och ett supercoolt magisystem så måste ni plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Vill ni ha ett ”riktigt” slut samt passionerad kärlek mellan karaktärerna så är det här ingen bok för er.

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. The Rithmatist
2. Titel ej bestämd

 

Bibliotekarier är onda!

Kunskap är makt, och bibliotekarierna vill inte dela med sig.

Titel: Alcatraz Versus the Evil Librarians
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Alcatraz 1
Sidantal: 308
Utgivningsår: 2007

Handling:
Alcatraz Smeadry är den otrevliga pojken som jämt har sönder saker och som ingen fosterfamilj vill ha. På sin 13:e födelsedag får han ett mystisk paket av sina biologiska föräldrar som innehåller en påse med sand. Dagen efter får han besök av en gammal gubbe och säger sig själv vara hans farfar som råkade komma försent till hans födelsedag. Farfarn berättar att sanden är extremt värdefull . Alcatraz tror först att han är en tokig gubbe, men efter ett mordförsök och upptäckten att någon faktiskt hade snott hans påse med sand, så anar han att allt inte står rätt till. Tillsammans med farfarn och andra udda typer måste de infiltrera stadsbiblioteket innan de lömska bibliotekarierna sätter deras onda plan i verket.

Omdöme:
Sanderson är mest känd som killen som skriver fantastiska och episka fantasyromaner så jag blev väldigt nyfiken när jag fick veta att han även skrev YA (young adult).

Det absolut bästa med boken är humorn och Alcatraz extremt ironiska berättarröst. För en aspirerande författare som jag så är det underbart när Sanderson driver med olika berättartekniker. T.ex. kan ett kapitel sluta med ett cliffhanger och nästa kapitel börjar i stil med: Som ni märkte så slutade förra kapitlet i en cliffhanger och jag är säker på att ni kastade över detta kapitel. Men som jag har nämnt tidigare så är jag inte snäll så jag tänker låta er plågas av ovisshet en stund till.
Sen kan han ha en kort utläggning där han driver med cliffhangers innan han fortsätter med den riktiga handlingen. I vanliga fall skulle jag nog ha blivit irriterad över avbrottet men nu var det bara var kul och kändes väldigt fräscht. Jag är inte helt säker på om en icke-skrivande läsare skulle ha uppskattat skrivskämten lika mycket men jag fann det i alla fall hysteriskt roligt.

Karaktärerna är så underbart konstiga och fastän Alcatraz inte precis är så normal själv så upplevs han som den mest pålitliga av dem. Boken har fått mig att skratta högt och det är med ett stort leende jag slår igen den.

Något jag störde mig på var att Alcatraz ska hela tiden påminna läsaren om att han inte är en hjälte och att han är elak. Det går knappt tre kapitel innan han måste nämna det igen. Jag förstår att det är en del av Alcatraz personlighet men i längden blev det bara tjatigt.

Man kan sammanfatta boken med ett ord: knäppt! Vill du ha en bok med allvarliga karaktärer och en allvarlig handling så är den här inget för dig, men letar du efter underhållning och vill bara läsa en rolig och fartfylld berättelse så ska du absolut läsa den här.

Karaktärer: +0,5
Humor: +1
Spänning: +0,5
Berättarröst: +0,5
Språk: +0,5

Betyg: 8/10